”Lukas… jag måste ha dig.” hade han viskat i mitt öra och jag hade vänt mig om i hans armar. Hans bruna ögon hade sett in i mina gråa och jag hade mött hans läppar. Det var en känsla jag inte varit med om förut. Men på fjorton år så är det inte mycket man varit med om. Ingen av de tjejer jag någonsin haft har givit mig sådana kyssar som denne kille gjort. Jag hade aldrig blivit tagen på det sättet och aldrig har det varit jag som varit i underläge. Jag visste att det var fel. Jag var fjorton, han var sjutton. Vi lät oss inte stoppas av de svenska lagarna. Två nakna kroppar mot varandra. Det var något förbjudet över det hela, inte bara det faktum att jag var minderårig utan något tyngre än det. Något sa mig att ingen någonsin fick veta, att det skulle ge bekymmer för både mig och Victor. Skoldag var det då jag hade vaknat upp i Victors famn. En smärta jag inte hade varit beredd fick mig att kvida till när jag ställt mig upp hastigt. Victor hade skrattat lite och gett mig ett leende som jag trevligt besvarat med ett finger någonstans i mitten av handen. Jag hade lämnat hans lägenhet och begett mig till skolan under svordomar riktade mot Victor och det onda. Skolans röda utsida hade hånat mig och jag gick in genom dörren med en sur min. Efter en del lektioner hade vi haft lunch och Fredde hade frågat varför jag såg så sur ut och verkade ha så ont och jag hade ljugit ihop ett svar om att jag halkat på en isfläck på väg till skolan. Någon hade frågat vad vi gjort i helgen och många nämnde fester och tjejer och tillslut hade de vid bordet vänt blickarna mot mig eftersom jag hade suttit tyst. Jag hade mumlat något till svar och sedan gått därifrån, bort från matsalen, bort från skolan. Helt plötsligt hade jag hamnat hemma hos Victor. Jag visste att han inte hade skola den dagen och ringde på hans dörr. Jag kommer fortfarande ihåg vårt samtal. Vartenda ord vi sa.
”Lukas, vad gör du här?” hade han sagt när han öppnat dörren endast iförd byxor.
”Jag orkade inte med skolan bara, folk frågade vad jag gjort i helgen och ja…” hade jag börjat men när Victor ständigt kollat bakom sig hade slutat jag prata.
”Har du någon på besök?” hade jag frågat och rynkat på ögonbrynen.
”Eh, man skulle kunna säga det ja. Jag är lite upptagen så om du…”
”Victor, kommer du tillbaka snart?” hade en kvinnoröst lät sig höras . ”Jag tänker inte ligga här hur länge som helst!” Victor hade stelnat till och jag hade sett besviket på honom.
”Fan, jag borde inte ha kommit hit.” hade jag sagt och sedan sprungit ner för trappan med blöta kinder. Jag såg inte Victor en enda gång efter det. Okej, kanske för att jag undvek honom.
Jag var sårad men inte nu längre. Jag förstår nu att han säkert hellre ville ha en mogen tjej än en omogen kille som var för rädd för att erkänna något som inte var ”normalt”. Så fyra år senare står jag här, ute ur garderoben och letandes efter en lägenhet. En annons om någon som kan tänka sig att hyra ut ett rum i sin lägenhet för en låg summa hade fångat min blick och jag står jag här, på andra våningen i en Stockholmslägenhet och väntar på att någon ska öppna. Vi hade pratats vid på telefon och han hade bett mig komma förbi och kolla på lägenheten idag. Låset vrids om och sedan öppnas dörren. Mina ögon spärras upp när jag ser varelsen framför mig och som en spegel spärras även hans ögon upp. Vi står tysta och bara ser på varandra.
”Lukas…” säger han tillslut och en tår rinner ner för hans kind. Jag vet inte varför men jag går fram till honom och kramar om honom. Han lägger sina armar om mig och där står vi, i dörröppningen till hans lägenhet och kramas.
”Det var inte som det verkade. Det var min syster som kommit och hälsat på och hade tvingat mig massera henne och…”
”Det är okej.” avbryter jag honom. ”Jag lät dig aldrig förklara då och jag känner inte att jag behöver en förklaring nu. Dina ögon avslöjade dig.”
”Jag älskar dig, jag har inte slutat tänka på dig en enda stund.”
”Jag slutade tänka på dig, men jag förstår inte hur jag lyckades. Kanske för att jag var så fixerad vid att vara normal och att tänka på en kille på det sättet kändes inte rätt.” säger jag och tänker efter. ”Men att tänka på dig på det sättet nu känns allt annat än fel.” Vi släpper varandra och går in i lägenheten.
”Vill du bo här även om det är mig du får bo med?” frågan han och jag ler mot honom.
”Jag vill bo här eftersom det är dig jag får bo med.” säger jag och möts av ett par varma läppar.
”Vår kärlek är inte längre förbjuden.”
Lyckliga slut är svårt att skriva. Och så tyckte jag inte denna blev bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar