När natten slagit rot

Min käre Oswald,
Jag kan inte med ord beskriva hur min kropp längtar efter dig. Varje del av min kropp skriker i tystnad efter att få känna din beröring. Jag vet att den är förbjuden, vår kärlek och lust, men låt oss träffas när natten slagit rot den fjärde fullmånen. Låt oss träffas och tämja våra lustar en bit. Låt oss släcka vår törst för varandra och skratta åt den fördöma världen styrd av den högfärdiga kung som styr detta land. Låt oss gå i hemlighet och älska varandra. Låt oss tänka oss ont om prästen och kungen och låt oss tänka att Gud vill ge oss kärlek och kärlek gav han oss minsann. Jag längtar till den dag vi syns i skogsgläntan där vi brukar. Ha det väl min kära Oswald. Och glöm inte att komma till gläntan vid fjärde fullmånen.

Låt oss älska i oändlighet.
Din Timothy


”Vafalls? Jag, högfärdig? En sådan förolämpning har jag då aldrig hört.” brister kungen ut och stirrar på mannen som just läst upp ett brev.
”Vad vill ni att vi ska göra, ers nåd?” frågar mannen artigt.
”Förbered hängning för dessa två” säger kungen och ler lite när nästa fråga ställs.
”Naturligtvis. När ska hängningen ske?” frågar mannen och blinkar sedan förvånat åt kungens leende.
”När natten slagit rot den fjärde fullmånen.” svarar han, reser sig upp och går iväg. ”När natten slagit rot.”

Den här var konstig den här. Nåväl.