Offret

Runt om oss finns det personer som tror på olika gudar.

”Gud har talat. Låt Hans vilja ske”
Talaren håller upp sin hand mot Gud och ber honom skänka sitt löfte. Han nickar och håller sedan ut handen mot församlingen.
”Guds vilja är vår lag…” börjar han
”… och vi skall lyda!” fyller församlingen i.

Vissa tillhör världens religioner, medan vissa ingår i sekter. Frivilligt eller ofrivilligt.

”Han vill att vi offrar oskulden själv. Han vill att vi offrar ett barn.” säger talaren och ingen säger emot.
”Sun Hee! Kom hit!” säger talaren och församlingen delar på sig som floden gjorde för Moses i bibeln. En flicka på knappt femton år går sakta fram mot scenen där talaren står. Talaren sträcker fram sin hand och drar upp henne på scenen. Han sliter av hennes kläder och hon står helt blottad inför männen, kvinnorna och barnen som ser på scenen. Talaren ber Sun Hee att lägga sig ner och hon gör det.
”Guds vilja är min lag. Jag är offret.” säger hon och blundar.
”Nej min kära, ditt barn är offret.” säger talaren lågt och Sun Hee slår upp ögonen. ”Ni män som kan göra denna flicka bärandes på vårt offer kom fram. Låt Herren vaka över oss medan vi gör honom till viljes!” säger talaren och sju män stiger fram.
”Gud lovar er en plats hos honom” säger talaren och sedan får den första mannen tränga sig in i flickan som skriker av smärta av den våldsamma handlingen. Tårar rinner ner för hennes kinder och hon ber dem sluta men ingen lyssnar.
”Gud är med oss.” säger talaren och man efter man tränger sig in och gör ett försök att befrukta Sun Hee, en flicka på knappt femton år.

De gör absurda saker som ingen får reda på. Dessa sekter tror sig göra sin gud till lags.

Nio månader senare ligger Sun Hee på scenen igen, krystandes med ett barn på väg till världen. Hon har kommit att älska denna varelse, Guds lilla offer. En pojke kommer till världen, till sekten för att bli deras offer.
”Det här är Hui Saeng. Gud vill inte att han ska dö ännu. Han ska bli vårt offer som vi gör med som Gud vill.”
Sun Hee ser det hemska, hennes barn är Hui Saeng, hennes barns namn är Offer. Hon får som uppgift att ta hand om barnet så det inte dör. I smyg ger hon det även ett annat namn; Chin Mae, sanning.

Vissa växer upp i sekten utan att veta något annat eller ens ha en chans att fått välja.

”Sun Hee, varför kallar du mig Chin Mae när alla andra kallar mig Hui Saeng?” frågar den nu sju år gamla pojken. Sun Hee ser på sin son som är ovetande om deras familjeband.
”För att det finns hopp för dig lille Chin Mae.” svarar hon och ser ledset på sitt barn. ”Nu måste vi gå till mässan. Annars blir Mr Kang arg.” Modern och sonen beger sig från sitt rum till den stora salen med scenen och kommer precis innan dörrarna stängs.
”Gud har talat, Hui Saeng, kom, låt Gud se dig.” säger talare Kang och församlingen delar på sig och släpper fram pojken.
”Mr. Kang, kan Gud verkligen se mig?” frågar pojken ärligt och talarens uttryck ändras.
”Tig pojke. Gud vill inte bli ifrågasatt!” säger han och går och hämtar piskan med bambuskaftet. ”Ta av dig tröjan och stå rakt.” Pojken lyder och känner sen hur det svider till på ryggen. Men det är inte första gången. Hui Saeng är van.

De lurar folk att tro att det är så det ska vara, att de kommer till himmelen och får träffa sin Gud.

Chin Mae ska få följa med Sun Hee och handla mat. Resten av församlingen går inte ut så ofta och det är Sun Hee som har uppgiften att skaffa allt som behövs till att laga mat. Det görs en gång varje vecka. Den här gången får Chin Mae följa med, för första gången i sitt liv får han se hur det ser ut utanför församlingen. De åker bil och får högst vara borta i två timmar. När de kommer fram är Chin Mae överlycklig. Så många nya syner och intryck för den sexton år gamla pojken.
”Hjälp mig istället!” säger Sun Hee och ler lite. Hon vill att hennes son ska vara lycklig och hon vet att sekten är dålig. Hon har inte lyckats fly för det innebär dödstraff. ”Kan du köpa sju rättikor?” frågar hon och Chin Mae nickar som svar. Han får pengar och går sedan i jakt på rättika. Han hittar det och börjar plocka.
”Vill du ha en påse?” frågar en flicka som står bakom grönsaksståndet och Chin Mae nickar och ler lite. Han tar emot påsen av flickan och plockar sju rättikor.
”Hur mycket kostar det?” frågar han och tar upp pengarna ur sin ficka.
”Du får det gratis om du stannar och pratar lite.” säger flickan och ler. ”Det är så tråkigt att vara här!” säger hon.
”Okej. Jag tycker inte det är tråkigt. Det är första gången jag fick komma hit.” säger han och ser på den leende flickan.
”Okej. Vad heter du?” frågar flickan.
”Chin Mae. Du då?” frågar han henne.
”Jag heter Soo Yeon” svarar hon. ”Hur gammal är du? Själv är jag sexton!”
”Jag är också sexton. Men jag måste gå nu. Jag kanske kommer tillbaka nästa vecka om du är här då.” säger han lite blygt. Soo Yeon var riktigt söt.
”Jag är här nästan varje dag! Om jag inte är här är det bara att fråga någon. Alla vet vem jag är! Inte för att skryta. Det är bara att jag vuxit upp med dessa människor. Vi är som en stor famil. Vet du hur det är?” säger hon snabbt.
”Jag kommer tillbaka! Och jo, jag vet nog hur det är. Men nu ska jag gå. Hej då! Vi ses igen Soo Yeon!” säger han och springer iväg.

Världen får inte alltid veta när folk dödas inom sekterna. Det brukar ta veckor, månader, kanske till och med år innan sanningen kommer fram.

Chin Mae hade följt med Sun Hee till marknaden varje vecka i ett år nu och varje gång hade han träffat Soo Yeon. De hade berättat saker för varandra och blivit riktigt bra vänner. Soo Yeon hade kramat honom och berättat var kärlek var så gott det gick. Och allt det hon sagt hade Chin Mae reagerat på. Om det hon sa stämde så var han kär i henne. När han såg henne så blev han alldeles varm inombords.
”Jag gillar dig.” säger han och ser på henne. Hans hjärta dunkar hårt.
”Jag gillar dig också Chin Mae” säger hon och kramar honom. Han läger armarna om henne och drar in hennes lukt. Hon luktar vanilj.
”Mae-mae. Jag har tänkt lite.” säger hon och ser på honom. Mae-mae var ett smeknamn hon hade gett honom redan andra gången de träffats. ”De människor du bor med… Det… verkar som en sekt…” säger hon och han släpper henne.
”Vad är en sekt?” frågar han och hon ser på honom.
”Det är en grupp människor som tror på saker, som egentligen inte är en religion. Gud vill inte ha offer. Gud vill skänka sin kärlek och att vi ska sprida den vidare. Människorna du är mer… du måste bort från dem!”
”Inte Sun Hee! Hon har inte gjort något!” säger han lite förskräckt. En sekt? Kunde det verkligen vara så? Men Soo Yeon hade ju haft rätt om allt annat och lärt honom så mycket.
”Jag tror hon vet att det är en sekt. Du borde fråga henne. Och om hon vet borde ni fly!” säger hon och ser på honom.
”Jag ska fråga. Men måste gå nu. Jag kommer nästa vecka!” säger han och reser sig upp från bänken de satt på.
”Mae-Mae vänta!” säger Soo Yeon och ställer sig framför honom. Hon tvekar innan hon trycker sina läppar mot hans. Som en staty står han. ”Jag älskar dig. Jag vill att du ska fly.” säger hon och går sen.

När de kommer tillbaka går de till sitt rum.
”Sun Hee, är det sant att det här är en sekt?” frågar Chin Mae och ser på kvinnan som är hans mamma. Hennes ögon spärras upp. Efter ett tag suckar hon.
”Ja, men du får inte berätta att du vet.” säger hon.
”Varför flyr vi inte?” frågar han.
”Hittar de en, dödar de en.” säger hon och viker ihop en tröja som låg slängd på golvet.
”Sun Hee…” säger han och ser på henne.
”Det kanske är dags för dig att veta…” säger hon ganska lågt men han hör ändå.
”Veta vad?”
”Jag är din mamma.” säger hon och vänder sig mot sin son.
”Men du är ju bara lite över 30 år! Hur kan du…” säger han och blir avbruten.
”Jag blev våldtagen av sju män i församlingen. De ville att jag skulle föda ett offer till Gud och det barnet är du. Det är därför du har namnet Hui Saeng. Men jag kunde inte se dig som ett offer. Du har alltid varit en son för mig så därför gav jag dig namnet Chin Mae. För du kan ge världen sanningen. Du kan fly!” säger hon.
”Mamma…” säger han prövande men samtidigt känns det väldigt rätt.
”Chin Mae, du måste fly. Jag uppehåller dem. Fly, hämta hjälp!” ber hon sin son desperat. Han nickar som svar.
”Soo Yeon hade rätt…” säger han.
”Vem är det?” frågar mamman och ser sin son rodna. Hon ler lite i den konstiga situationen.
”En flicka jag pratat med. Det var hon som sa att det kanske var en sekt. Hon har lärt mig så mycket jag inte visste.” säger han.
”Möjligtvis vadå?” frågar mamman.
”Vad kärlek är, vad kristendomen är, vad sekter är.”
”Kärlek?” frågar mamman. Hon hade själv upplevt det. Det var en man hon hade träffat under fem år mellan hon var tjugo och tjugofem år. En man som hade älskat henne och tagit henne i sina armar. Det hade tagit slut när han fick veta att hon var i en sekt.
”Ja. Hon sa att ens hjärta börjar rusa vid bara tanken av personen. Att personens leende ger en hundra fjärilar i magen och att man vill vara nära personen.” säger han.
”Har du någon du är kär i då?” frågar mamman.
”Soo Yeon. Hon kysste mig idag.” sa han och log.
”Det verkar som hon har lärt dig lite mer.” säger mamman och låter tystnaden komma. ”Vi flyr nästa vecka. När vi är på marknaden.” bestämmer hon och pojken nickar. Inte visste han att ”nästa vecka” skulle komma så tidigt.

Mässan började och de gav den vanliga bönen om att följa Guds vilja. Sedan kom Guds meddelande.
”Sun Hee stig fram, visa ditt ansikte för Gud!” säger talaren och församlingen delar på sig.
”Gud har sett dig, hört dig och han ogillar dina tankar.” säger han när hon intagit scenen. ”Du behöver straffas.” Han hämtar piskan med bambuskaft.
”Blotta dig för Gud.” säger han och hon lyder. Kläderna far av och hon ställer sig rakt. Sedan hörs piskans ljud när de träffar hennes rygg. En, två, tre gånger. Sedan ett litet uppehåll och sedan kommer fem till, efter ytterligare fem efter det så faller Sun Hee ner på knä. Piskan far över hennes kropp tills hon är alldeles blodig och ligger orörlig.
”Gud har inte accepterat dig, Sun Hee. Gud vill se dig dö.” säger han och höjer piskan innan han ännu en gång låter piskan göra fasansfulla märken. Sun Hee var kanske redan död innan dem, men det var ändå ohyggligt att se för Chin Mae. Han springer till dörrarna, öppnar och springer ut. Innan dörren far igen hör han hur talaren ropar att de ska springa efter honom. Det sätter fart på honom och han springer för sitt liv. Hittar de en, dödar de en. Hans mammas ord far genom hans huvud. Han springer genom skogen, en genväg ner till vägen. Grenar far i hans ansikte, rötter far runt hans fötter och han ber till Gud, den Gud Soo Yeon berättade om, att han ska klara det. Han lyckas komma till vägen men han hör att de jagar honom. Han hör grenar knäckas inte så långt bort så han fortsätter springa, men nu på den släta vägen. Först nu märker han att han inte har skor på sig. Den kalla asfalten under hans fötter är hal efter regnet som hunnit falla. Han springer efter vägen för att han vet att han kommer komma till staden och marknaden. Förhoppningsvis finns Soo Yeon där också. Hon kan nog hjälpa honom. Han är utmattad men han fortsätter springa. Stegen hörs närmare. Han springer så fort han kan. Sen ser han en människa stå framför honom. Det långa håret känner han igen.
”Soo Yeon!” skriker han och flickan vänder sig om och ser på honom.
”Mae-Mae!” säger hon och ler innan hon ser männen bakom honom. ”SPRING!” skriker hon förskräckt. De springer tillsammans mot staden och just som de når gatlyktornas ljus skriker Soo Yeon till bakom Chin Mae. Han stannar och ser att en av männen håller ett grepp i hennes hår.
”Den här verkar betyda något för dig” säger han och syftar på Soo Yeon.
”Släpp henne!” säger han och ser tårarna i Soo Yeons ögon. Hon är rädd. Mannen tar fram en kniv och håller mot Soo Yeons hals. Hon börjar skrika av rädsla.
”Sluta! Snälla! Låt henne vara, jag kommer tillbaka, jag är ert offer!” skriker han förtvivlat. Mannen ler lite snett och skakar på huvudet och drar sedan kniven snabbt och Soo Yeon faller till marken.
”NEJ!” skriker Chin Mae och tårar rinner ner för hans kinder.
”Offret skulle vara oskuld och när du verkar umgås med flickor kan man ju inte vara säker på det. Att ta tillbaka dig skulle vara som att skänka gud en död ko. Det rätta vore att döda dig.” säger en annan av männen och mannen med kniven går fram mot Chin Mae. Förstelnad av skräck och säkert av kyla står han kvar. Ett blått, blinkande ljus och ett ljud som går att liknas vid en siren uppenbarar sig och mannen med kniven stannar upp. Chin Mae känner hur världen börjar snurra och faller sedan ihop.

Ibland lyckas folk fly från sekter, men så är inte alltid fallet.

Han vaknar upp i ett vitt rum och en vitklädd människa kommer in.
”Åh du har vaknat. Du har legat medvetslös i en vecka. Något måste ha chockad dig ordentligt för du har inga skador som skulle kunnat orsaka din avsvimning.” säger hon.
”Soo Yeon!” säger han och sätter sig upp hastigt.
”Flickan du var med mår bra. Såret var nog ytligt för att hon skulle klara sig. Hon hade tur. Gud måste älska henne.” säger den vitklädda. Chin Mae nickar som svar. Det här var ett sjukhus. Han hade aldrig varit på ett förut, men han visste att det var ett sjukhus han låg på. Sjuksköterskan slog på TVn åt honom och nyheterna var på.
”Polisens utredningar om den hemliga sekten fortsätter men hittills har de gripit tjugo män för våldtäckt och mord. Förhör håller på med alla som ingått i sekten. Tack vare en pojkes tappra mot när han flydde och en man som sett pojken springa för livet och ringt polisen kunde vi sätta stopp för de hemskheter som höll på. I deras lilla lokal hittades en kvinna som tycks ha blivit piskad till döds…”
”Får jag träffa henne?” frågar han sjuksköterskan.
”Din vän?” frågar hon och Chin Mae nickar som svar. ”Jo, hon vaknade faktiskt snabbare än dig. Hon är i rum 218, du kan gå dit om du vill, men se till att vara tillbaka i ditt rum snart. Vi ska köra några tester nu när du vaknat.” han nickar och tackar innan han går till rum 218.
”Soo Yeon?” frågar han och ser på människan i sängen. Hon vrider på huvudet och visar lite smärta men ler sen.
”Mae-Mae!” säger hon och det rinner tårar ner för hennes ögon. Han går fram till henne och lägger armarna om henne. Hon stryker honom över ryggen. ”Det är över nu.” viskar hon.
”Jag… förlåt…” säger han och släpper henne.
”Jag skulle kunna ge upp livet för dig. Visserligen inte utan lite fight först, men jag skulle göra det, vilken dag som helst.” säger hon och ler mot honom. ”Kom, ligg här.” säger hon och lyfter på täcket. Chin Mae lägger sig bredvid Soo Yeon och hon lägger sitt huvud mot hans bröstkorg.
”Så länge ditt hjärta slår är jag din.” säger hon och blundar.
”Jag behöver ingen sekt för att leva. Jag behöver bara dig.” säger han och tar ett djupt andetag.
”Bara dig.” upprepar han.

Livet för de som undkommit en sekt blir aldrig helt normalt. Men med en person som stöttar klarar de av det nya, friare livet. En bit av det stora pusslet kallat livet är trasig, men motivet är ändå synligt för den som vågar älska.

Egentligen hade jag tänkt göra den här längre. Så att varje "del" (efter varje kursiv del) skulle vara lika lång som näst sista, men nej. Det blev bäst såhär. Inte överarbetat. Knappt ens kollat på två gånger. Hoppas den gillar ändå. Det handlar då om sekter och det är så att Chin Mae betyder Sanning och Hui Saeng betyder Offer. Även om nu inte Hui Saeng är ett riktigt namn medan Chin Mae är det. Koreanska namn blev det, antar att jag tänkte mig att detta utspelas i Sydkorea. Fick idén när jag satt på SO lektionen och såg en film om Judendomen för började tänka på ett koreanskt program där det var en pojke och en sekt och ja lite så.