”Jag hatar dig! Hur kunde du?” skriker hon och drämmer till vasen med en hår smäll. Vasen åker i golvet och det färgade glaset går i tusen bitar. Hennes ögon är tårfyllda och hela hon skakar.
”Jag vet inte Sara, okej? Jag vet inte! Det var dumt men jag kan inte få det ogjort!” skriker jag förtvivlat tillbaka men hon bara skakar på huvudet och slår på väggen så en tavla åker i golvet. Glaset som är framför bilden krossas och även jag gråter. Vad fan hade jag gjort mot min älskade Sara?
”Jag trodde på dig, jag gav mig själv till dig! Jag lät dig övertala mig att säga till mina föräldrar! De hatar mig nu. De hatar sin homosexuelle dotter.” skriker hon samtidigt som hon faller ner med bara knän i glassplittret. ”Jag litade på dig…” viskar hon och gräver med händerna i glassplittret. Hennes knän och händer blir blodiga men jag vågar inte gå fram till henne. Hon snyftar till och ser sen på mig med sårade ögon. Hennes blick tränger in i mig och jag ångrar ännu mer vad jag gjorde.
”Snälla försvinn ur mitt liv, jag orkar inte med lögnerna längre. Jag orkar inte med dig och dina jävla lögner.” säger hon med ostadig röst. Jag vänder mig om och går mot dörren. Jag kliver ut och springer bort. Varför ska jag leva utan Sara?
Jag har inte berättat för någon varför jag försökte ta mitt liv. Jag har inte berättat något. I snart ett år har jag inte sagt ett enda ord till någon. Varför ska jag behöva fler som säger att jag gjorde fel mot Sara. Varför skulle jag gå och kyssa den där killen, varför skulle jag gå och ha sex med honom och varför skulle jag bli gravid också? Och sen efter det, gjort abort även fast jag visste att Saras högsta önskan var att ha ett barn att uppfostra. Jag hade berättat det den kvällen. Hade börjat med att jag sagt att jag kysst en kille, hennes humör hade blivit dystrare. Sen hade jag fortsatt, sagt att vi hade sex. Hon hade nickat men man hade sett hur hennes hjärta gick i bitar. Det som gjorde mest ont var nästan när jag sa att jag blivit gravid och hon sett på mig med nästan lysande ögon. Hon hade berättat hur hon ville ha ett barn att uppfostra. Men att hon ville att någon av oss skulle föda det. Hon ville inte adoptera. Sen när jag sagt att jag gjort abort redan var det som om någon livsglädje försvann ur hennes ögon. Efter det bröt det ut. Hon skrek hur jag hade mördat ett barn. Hur jag hade varit otrogen. Jag hade hållit mig undan från henne tills jag gjort aborten och hade skyllt på att jag var sjuk.
Regnet öser ner och luften är kall men ändå går jag där med bara en tunn, långärmad tröja och små jeansshorts. Mitt korta hår ligger slickat på mitt huvud. Jag sätter mig på en parkbänk och låter tårarna rinna. Ingen är ute i det här vädret och ingen skulle ändå se att jag gråter så som regnet öser. Jag lägger mig ner på bänken och känner hur stel kroppen är. Jag blundar och ligger där tills regnet bara småduggar. Steg av en människa. Jag öppnar ögonen och möts av det blonda långa håret, det bleka ansiktet och de ljusbruna ögonen. Sara…
”Herregud, Ellionor?” säger hon och drar upp mig. Jag orkar inte bry mig att hon försöker att hjälpa mig, snart kommer hon komma ihåg vad jag gjorde mot henne och fly från mig. Hon sätter sig bredvid mig på bänken och lägger armen om mig.
”Du måste ju frysa ihjäl, kom med mig.” säger hon och utan minsta motstånd ställer jag mig upp när hon drar i mig. Vi beger oss till hennes lägenhet.
”Här, du kan låna duschen” säger hon och kastar mig ett stort, rosa badlakan. Jag nickar och går mot badrummet. Vattnet värmer upp min kropp och väcker även mina känslor till liv. Jag gråter tyst medan vattnet fortsätter värma mig. När tårarna är slut stänger jag av vattnet och knyter badlakanet runt mig. Jag kliver ut ur badrummet och hör hur Sara är i köket och gör te. Jag går in i vardagsrummet och glor storögt på tavlorna. Det var bilder på mig och Sara. Bilderna från den tiden då vi fortfarande var tillsammans.
Pictures of you, pictures of me
Hung upon your wall for the world to see
Pictures of you, pictures of me
Remind us all of what we used to be
Jag gick in i köket och Sara ställde fram en kopp till oss var. Hennes blick sökte min men jag undvek kontakten. Efter ett tag tittade jag upp på henne och såg att hennes blick var riktad mot mina armar. Efter ett misslyckat försök att begå självmord hade jag börjat skada mig själv.
”Varför?” viskar hon och en tår rinner ner för hennes kind. Och för första gången på ett år yttrar jag några ord.
”För att jag älskar dig.” säger jag. Jag blir själv förvånad av att höra min röst. Hennes blick möter min och ingen ilska visas. Det finns bara sorg.
”Jag… Jag är inte arg längre. Jag har inte varit arg på längre… Bara så ledsen att jag bad dig gå. Jag älskar dig fortfarande. Riktig kärlek dör aldrig.” viskar hon, som om jag kommer gå sönder om hennes röst skulle bli högre. Jag tvekar lite men berättar sen.
”Den natten, försökte jag ta mitt liv. Jag misslyckades som du kanske ser. Jag tålde inte tanken på att ha sårat dig. Jag började leva i tystnad, jag har inte sagt ett ord på ett år. Jag började skära mig, käka massa piller och skit. Utan dig är jag inget.” jag gjorde en paus och fortsatte sen. ”Kan du förlåta mig? För vad jag gjorde mot dig?” Hon nickar.
”Kan du förlåta mig? För hur jag reagerade, för att jag fick dig att må såhär. Jag vill inget hellre än att du ska vara lycklig.” Jag nickar.
”Jag är lycklig då jag är med dig.” svarar jag henne och hennes underbara leende träder fram. Som regnbågen efter regnet.
Jag gillar låten pictures of you och fick inspirationen från den... eller från då några rader från låten och därför är just de raderna med
uhm... jag tycker den var väldigt dålig men hör gärna era åsikter också
söndag 22 november 2009
fredag 13 november 2009
Rebecka och Ruki
Rebecka sitter på ett café och dricker en kopp te. Hon sitter och väntar på en kille som hon skulle träffa där. Hon vet varken hur han ser ut eller vad han heter men i lite över ett år har de chattat med varandra och hade nu bestämt att träffas. Rebecka tar upp mobilen och ser att hon fått ett mms. Hon ser att det är från killen vars namn är okänt. Han heter MT på hennes mobil eftersom hon har fått veta att det är hans initialer. Hon kollar på bilden som killen skickat. Det är en bild på hennes drömman, Ruki från the GazettE. Under står det att det är han. Hon skakar på huvudet och tänker ”Och det skulle jag gå på?” och i nästa sekund öppnas dörren till caféet och en viss het person (Ruki) kliver in på caféet. En del blickar får han men ingen verkar veta att han är känd. Rebecka nästan skriker men håller sig för munnen för att motstå. Ruki ser på henne och ler. Hon ler stort tillbaka och han börjar gå fram emot henne. ”HERREGUD HERREGUD ÅH HERREGUD” tänker Rebecka medans hennes dröm närmar sig. Jag stannar framför henne.
”Hej” säger han och Rebecka är nästan säker på att hon ska svimma men hon tar sig samman och lyckas få fram ett svar.
”Du trodde mig inte när jag skickade bilden va?” säger han och rätar till glasögonen som han har på sig. Rebecka stirrar på honom och skakar på huvudet.
”Tror du mig nu då?” säger han och ler. Rebecka nickar ivrigt. Han gräver med handen i sin ficka och tar upp et litet paket. Han räcker fram det till Rebecka och hon tar emot det.
”Öppna det” säger han och rodnar lite grann. Rebecka öppnar det försiktigt och finner där i ett halsband gjort i silver. Halsbandet består av en silverkedja och en berlock av silver liknande ett hjärta med tecknet för vacker ingraverat . Rebecka rodnar stort och ser sen upp på Ruki.
”Jag visste inte vad en tjej som du gillar så jag gick med något enkelt.” säger han och ser ner i marken.
”Något enkelt? Den är jättefin ju!” säger Rebecka och kramar om Ruki och innan hon kommer på vad hon gjort känner hon hans armar om sin rygg. Hade han inte gjort det hade hon släppt och sagt förlåt tusen gånger, men nu var det annorlunda. De släpper varandra och Rebecka rodnar igen.
”Får jag…?” frågar Ruki och syftar på halsbandet. Rebecka ger det till honom och han sätter det runt hennes hals. Han ler gillande.
”Fint” säger han och Rebecka ler. De går ut eftersom caféet bara var det stället de skulle mötas på. Ute är det kallt och Rebecka huttrar till. Ruki lägger en arm om henne och drar henne närmare. De sätter sig på en bänk i någon park.
”MT… Matsumoto Takanori!” säger Rebecka efter en stund. Ruki nickar.
”Fast du får gärna kalla mig Ruki, är så van med det… ingen kallar mig vid mitt riktiga namn.” säger han och nu är det Rebeckas tur att nicka. Hon huttrar till en gång till och Ruki håller om henne hårdare.
”Hur kan du frysa? Inte ens jag fryser!” säger han och skrattar lite. Rebecka svarar inte utan huttrar bara igen. Ruki håller om henne med båda armarna och trycker sig mot henne.
”Det går inte mycket närmare än såhär just nu…” säger han och tänker lite. ”Eller kanske lite…” säger han och kysser henne. Rebecka spärrar förvånat upp ögonen men slappnar snart av och kysser honom tillbaka. Deras tungor dansar med varandra och de tappar tidsuppfattningen. Mörkret har lagt sig över staden och Ruki reser sig upp. Han stäcker ut handen mot Rebecka och hon tar den.
”Följ med mig och stanna hos mig inatt?” säger han nästan bedjande. Hon nickar och ler svagt. De går till Rukis byggnad och när de kommer upp till femte våningen låser han upp och Rebecka får syn på en gigantisk lägenhet. Hennes ögon blir dubbla storleken och hon kliver chockat in.
”Under den tiden vi chattat har jag fallit för den personen som verkade för bra för att vara sann, men nu står jag här och ser på den vackraste tjej jag sett och hon är precis som den jag skrivit med.” säger Ruki och man hör osäkerheten i rösten. Rebecka går fram till honom och kramar honom.
De släpper varandra efter en stund och Ruki ursäktar sig och går på toa. Medans Ruki är i badrummet tar Rebecka sig en titt i lägenheten. På en vägg hänger bilder på alla medlemmarna i GazettE. Kai ler på bilden, Reita ser störd ut och Aoi och Uruha är snygga som vanligt. Sen fanns det en bild till, en bild på en blond, korthårig tjej. En bild på Rebecka, den bilden Rebecka skickat när Ruki hade velat se hur hon såg ut på en större bild. Hon rodnar och känner ett par armar slingra sig runt henne bakifrån.
”Fryser du fortfarande?” frågar han med låg röst. Rebecka rodnar och vänder sig om. De kysser varandra och beger sig till sovrummet.
Den natten kom de så nära varandra de kunde.
Det här är då något jag skrev om och till en vän eftersom hon älskar Ruki...
”Hej” säger han och Rebecka är nästan säker på att hon ska svimma men hon tar sig samman och lyckas få fram ett svar.
”Du trodde mig inte när jag skickade bilden va?” säger han och rätar till glasögonen som han har på sig. Rebecka stirrar på honom och skakar på huvudet.
”Tror du mig nu då?” säger han och ler. Rebecka nickar ivrigt. Han gräver med handen i sin ficka och tar upp et litet paket. Han räcker fram det till Rebecka och hon tar emot det.
”Öppna det” säger han och rodnar lite grann. Rebecka öppnar det försiktigt och finner där i ett halsband gjort i silver. Halsbandet består av en silverkedja och en berlock av silver liknande ett hjärta med tecknet för vacker ingraverat . Rebecka rodnar stort och ser sen upp på Ruki.
”Jag visste inte vad en tjej som du gillar så jag gick med något enkelt.” säger han och ser ner i marken.
”Något enkelt? Den är jättefin ju!” säger Rebecka och kramar om Ruki och innan hon kommer på vad hon gjort känner hon hans armar om sin rygg. Hade han inte gjort det hade hon släppt och sagt förlåt tusen gånger, men nu var det annorlunda. De släpper varandra och Rebecka rodnar igen.
”Får jag…?” frågar Ruki och syftar på halsbandet. Rebecka ger det till honom och han sätter det runt hennes hals. Han ler gillande.
”Fint” säger han och Rebecka ler. De går ut eftersom caféet bara var det stället de skulle mötas på. Ute är det kallt och Rebecka huttrar till. Ruki lägger en arm om henne och drar henne närmare. De sätter sig på en bänk i någon park.
”MT… Matsumoto Takanori!” säger Rebecka efter en stund. Ruki nickar.
”Fast du får gärna kalla mig Ruki, är så van med det… ingen kallar mig vid mitt riktiga namn.” säger han och nu är det Rebeckas tur att nicka. Hon huttrar till en gång till och Ruki håller om henne hårdare.
”Hur kan du frysa? Inte ens jag fryser!” säger han och skrattar lite. Rebecka svarar inte utan huttrar bara igen. Ruki håller om henne med båda armarna och trycker sig mot henne.
”Det går inte mycket närmare än såhär just nu…” säger han och tänker lite. ”Eller kanske lite…” säger han och kysser henne. Rebecka spärrar förvånat upp ögonen men slappnar snart av och kysser honom tillbaka. Deras tungor dansar med varandra och de tappar tidsuppfattningen. Mörkret har lagt sig över staden och Ruki reser sig upp. Han stäcker ut handen mot Rebecka och hon tar den.
”Följ med mig och stanna hos mig inatt?” säger han nästan bedjande. Hon nickar och ler svagt. De går till Rukis byggnad och när de kommer upp till femte våningen låser han upp och Rebecka får syn på en gigantisk lägenhet. Hennes ögon blir dubbla storleken och hon kliver chockat in.
”Under den tiden vi chattat har jag fallit för den personen som verkade för bra för att vara sann, men nu står jag här och ser på den vackraste tjej jag sett och hon är precis som den jag skrivit med.” säger Ruki och man hör osäkerheten i rösten. Rebecka går fram till honom och kramar honom.
De släpper varandra efter en stund och Ruki ursäktar sig och går på toa. Medans Ruki är i badrummet tar Rebecka sig en titt i lägenheten. På en vägg hänger bilder på alla medlemmarna i GazettE. Kai ler på bilden, Reita ser störd ut och Aoi och Uruha är snygga som vanligt. Sen fanns det en bild till, en bild på en blond, korthårig tjej. En bild på Rebecka, den bilden Rebecka skickat när Ruki hade velat se hur hon såg ut på en större bild. Hon rodnar och känner ett par armar slingra sig runt henne bakifrån.
”Fryser du fortfarande?” frågar han med låg röst. Rebecka rodnar och vänder sig om. De kysser varandra och beger sig till sovrummet.
Den natten kom de så nära varandra de kunde.
Det här är då något jag skrev om och till en vän eftersom hon älskar Ruki...
lördag 7 november 2009
Hitta livet, det riktiga livet ~oneshot~
Borsten tuperar det platinablonda håret. Det ser inte ens äkta ut. Extensions och utväxt på plats. Håret som var förut brunt är nu blont, nästan vitt. Någon nyans för mörk foundation ligger som en mask över ansiktet och en kant går att följa under hakan. Ett lager mascara och sedan tio-tjugo till. En sakta tranformation från vanlig människa till den alla vill vara. Skolan börjar snart men vad gör det? Är man cool så kommer man sent, kanske till och med skolkar. Hon rätar till det vita linnet på kroppen och skådar sitt verk. Ser sina jeansleggins sitta på hennes smala ben, hur push-up behån gör som den ska och hur det vita linnet visar alldeles för mycket hud. Hon nickar och tar upp sin väska, drar handen genom håret och tar upp mobilen.
Tjaow, kmr u elr ;P
Hon skriver ett jakande svar. Hon tar lite foundation på läpparna och tar på sig sina skor. Hon går mot bussen och behöver inte vänta länge. Hon kliver på och möts av tre andra platinablonda tjejer. Hon ler mot dem och svänger med höfterna när hon går fram till dem. De är tjugo minuter sena men på väg till skolan.
De kliver av vid den gula skolan av tegelstenar och går till sitt klassrum. Lärarens blick skvallrar om att hon tänker skriva upp deras sena ankomst men de bryr sig inte, de är coola. En mobil låter och man kan inget annat tro än att det är just den platinablonda tjejen som glömt stänga av ljudet. Mobilen snabbt fram och blickar mot henne. Hon skrattar fejkat och tuggar på tuggummit som är i hennes mun. Ett sms om en fest visas på hennes skärm och hon skrivet att hon kommer. Hon sitter med mobilen i handen resten av lektionen och böckerna är inte ens öppnade. Vad hade dem för lektion? Kanske historia? Hon svänger med sina höfter lite väl överdrivet när hon går ut från klassrummet med de tre andra tjejerna efter sig. Hon vet hur det känns att ha allas blickar på sig, de granskar henne från topp till tå. De gillar vad de ser och de som påstår annat är bara avundsjuka. Visst är det så det är? Är man snygg, populär och cool så är det så det är. Ett cigarettpaket far upp ur väskan och bakom skolan så tänds fyra stycken. Ett moln av rök bildas i luften och det stinker riktigt mycket. Hon tar ett bloss och hostar till. Egentligen hatade hon att röka, men vad gör man inte för att det är coolt, dessutom har det blivit godare och ett sug har börjat kännas. Hon fimpar och börjar dra sig in igen. Hon går in på en toa och tar upp parfymen ur väskan. Tre gånger trycker hon på den blanka delen som får parfymen att ge en kylig dusch. Det borde duga för att dölja lukten. Hon går till klassrummet men ångrar sig och går bort till sina vänner. De pratar om festen som nu är en självklarhet. Lektionen slutar och deras klass kommer ut ur klassrummet. Den mobbade flickan, hon som inte är som barbie. Hon har ju svart hår och är lite rund, ja just hon går förbi och en fot far ut framför henne. Hon faller till marken och de fyra blondinerna fnittrar.
”Klumpiga emojävel, kan du inte ba gå å dö?” säger den platinablonda tjejen och tjejens ögon tåras. Elaka flin pryder blondinerna. Den svarthåriga tjejen springer iväg och blondinerna nickar nöjt. Det var dagens första offer.
De bestämmer sig för att dra mot stan, skippa skolan. Det är onödigt att lära sig något när man ändå ska bli modell ju. De går till McDonalds och beställer mat. De kan ju äta hur mycket de vill, de går ändå inte upp i vikt eller blir feta. De är på stan tills de drar hem för att förbereda sig för festen.
Det blonda håret är uppsatt i en svans och ögonfransarna har fått ännu mer tortyr. På läpparna ligger lite läppglans över ett lager foundation. Underkläderna är bytt till en rosa bh och ett par svarta stringtrosor utifall det skulle bli något. Över det sitter en tunika som knappt når över bakdelen på denna platinablonda tjej. Hennes ben är bara och hennes skor pryds av svarta, högklackade skor. Hon beger sig till festen och där är musiken hög. Hon får snabbt ett glas med okänt innehåll i och hon sväljer det snabbt. Alkoholen far upp till hennes hjärna och en suddig hinna läggs över allt. Hon vinglar fram till en kille och sluddrar ett hej. Killen ler och är med på noterna. De går till ett sovrum och låser dörren efter sig. Hon Kysser killen och för händerna under hans tröja. Hon drar av honom tröjan och han kysser henne på halsen. Hon smeker hans fasta mage med klart synliga magmuskler och börjar sedan knäppa upp hans byxor. Hans ena hand är på hennes högra bröst och den andra är på väg ner under hennes tunikas kant. Hon drar ner hans byxor och de faller ner på sängen. Ett stön lämnar hennes mun när hans finger far in i henne och snart är leken på gång på riktigt. En lek som är hennes favorit.
Efter leken med den okände killen fortsätter hon i jakt på mer kul. Hon får tag på ett till glas med den mystiska alkoholblandningen och tvekar inte en sekund innan hon sveper det. Hon rättar till klänningen och får syn på en ny kille. De dansar och hon trycker sina bröst mot honom samtidigt som hennes hand letar sig neråt. De lämnar dansgolvet och beger sig till ett nytt sovrum. Samma procedur som med förra killen och efteråt fortsätter hennes jakt efter nya lekkamrater. När festens tempo dragets ner lämnar hon festen och går hem. Kraftigt berusad vinglar hon fram och hon kisar för att se om någon sitter på bänken. En ful kvinna sitter med en kasse från systembolaget. Platinatjejen sätter sig bredvid och vilar en stund. Hon reser sig sedan snabbt och tappar nästan balansen.
”Jag brukade vara som dig.” säger kvinnan plötsligt och den blonda tjejen kollar chockat på kvinnan. Hur skulle den här kvinnan kunnat vara snygg, populär och bekymmerslös?
”Sätt dig ner så berättar jag” säger kvinnan som svar på hennes tankar. Platinatjejen tvekar men sättersig ändå ner.
”Jag var populär och litade på mitt utseende. Svårt att tro när man ser mig nu, men förut så var jag faktiskt snygg. Jag brydde mig inte om skolan, tänkte jobba som modell eller något. Jag rökte ett paket om dagen och många tyckte jag var den coolaste dem sett. Jag sa dumma saker till de som inte var populära, till de som var utstötta. Varje helg var det fest och jag sa aldrig nej eftersom det innebar gratis sprit. På festerna hände det att jag fick till det med fler än en kille per natt. Jag sminkade mig överdrivet mycket och åt skräpmat hela tiden. Förr så blev jag inte tjock men nu har rättvisan sagt sitt. Alla hamburgare har satt sig på låren och magen och mina bröst är hängiga. Jag röker två paket om dagen därav min raspiga röst.” kvinnan slutar prata för ett tag men fortsätter kanske fem sekunder senare. ”Mitt ansikte blev som det blev av allt smink. Jag visste att jag var alkoholist när jag var 17 år men jag brydde mig inte och se vart drickandet har fört mig. Jag har inget hem, ingen bil, inget jobb, ingen som ens vet vem jag är. Jag brydde mig aldrig i skolan och hoppade av innan någon hann säga ”gymnasium”. Haha, jag blev gravid när jag var 16 och visste inte vem fadern var. Jag höll mig ifrån att dricka, det var ett barn i mig. När hon föddes så hade jag äntligen någon att älska och någon som inte skulle gå sin väg. Jag försökte uppfostra henne men utan lön och alltid med en flaska i handen så var jag ingen mor, jag var en barnmisshandlare. Jag slog henne aldrig, men jag tog ju inte hand om henne. Jag gav henne inte vad hon behövde. Socialen tog henne ifrån mig innan hon fyllt fyra och det var något som slog om i mitt liv. Något som fick mig att ångra allt jag gjort i mitt liv.” De sista orden tonas ut och hon för händerna framåt och det klirrar i kassen. Hon ser på den blonda tjejen med bedjande ögon. ”Tänk om lilla vän, tänk om och bli inte som jag. Hitta det riktiga livet” Tårar rinner ner och bildar svarta ränder ner för platinatjejens kinder. Hon nickar och ställer sig upp. Hon går några steg men stannar sedan och vänder sig om.
”Tack, tack för att du fick mig att inse sanningen. Jag ska skärpa mig, innan det är försent.” säger hon och kvinnan ler. Platinatjejen börjar gå hemåt igen och efter den dagen ville hon inte längre vara platinatjejen. Efter den dagen bestämde hon sig för att hitta livet, det riktiga livet.
Jag måste bara säga att det här är inspirerat från det jag ser när jag kommer till skolan. Jag ser dessa platinablonda tjejer och även andra som beter sig som dem. De dricker, röker och har väldigt mycket sex. Det är så att jag tycker synd om dem eftersom de inte förstår hur det kan bli för dem när de inte bryr sig om skolan utan litar på sitt utseende som de har kvar i 5, max 10 år till. Deras klädval gör att de kan bli våldtäcktsoffer. Jag vill så gärna säga till dem, be dem tänka om med sitt liv. Men de skulle väl bara skratta åt mig nu, men om några år hade de önskat att någon bad dem skärpa sig. De förstör sig själva...
Ursäkta för att den är dålig men den har en mening iallafall... Det var det jag ville få sagt, att man kanske ska tänka om lite...
Tjaow, kmr u elr ;P
Hon skriver ett jakande svar. Hon tar lite foundation på läpparna och tar på sig sina skor. Hon går mot bussen och behöver inte vänta länge. Hon kliver på och möts av tre andra platinablonda tjejer. Hon ler mot dem och svänger med höfterna när hon går fram till dem. De är tjugo minuter sena men på väg till skolan.
De kliver av vid den gula skolan av tegelstenar och går till sitt klassrum. Lärarens blick skvallrar om att hon tänker skriva upp deras sena ankomst men de bryr sig inte, de är coola. En mobil låter och man kan inget annat tro än att det är just den platinablonda tjejen som glömt stänga av ljudet. Mobilen snabbt fram och blickar mot henne. Hon skrattar fejkat och tuggar på tuggummit som är i hennes mun. Ett sms om en fest visas på hennes skärm och hon skrivet att hon kommer. Hon sitter med mobilen i handen resten av lektionen och böckerna är inte ens öppnade. Vad hade dem för lektion? Kanske historia? Hon svänger med sina höfter lite väl överdrivet när hon går ut från klassrummet med de tre andra tjejerna efter sig. Hon vet hur det känns att ha allas blickar på sig, de granskar henne från topp till tå. De gillar vad de ser och de som påstår annat är bara avundsjuka. Visst är det så det är? Är man snygg, populär och cool så är det så det är. Ett cigarettpaket far upp ur väskan och bakom skolan så tänds fyra stycken. Ett moln av rök bildas i luften och det stinker riktigt mycket. Hon tar ett bloss och hostar till. Egentligen hatade hon att röka, men vad gör man inte för att det är coolt, dessutom har det blivit godare och ett sug har börjat kännas. Hon fimpar och börjar dra sig in igen. Hon går in på en toa och tar upp parfymen ur väskan. Tre gånger trycker hon på den blanka delen som får parfymen att ge en kylig dusch. Det borde duga för att dölja lukten. Hon går till klassrummet men ångrar sig och går bort till sina vänner. De pratar om festen som nu är en självklarhet. Lektionen slutar och deras klass kommer ut ur klassrummet. Den mobbade flickan, hon som inte är som barbie. Hon har ju svart hår och är lite rund, ja just hon går förbi och en fot far ut framför henne. Hon faller till marken och de fyra blondinerna fnittrar.
”Klumpiga emojävel, kan du inte ba gå å dö?” säger den platinablonda tjejen och tjejens ögon tåras. Elaka flin pryder blondinerna. Den svarthåriga tjejen springer iväg och blondinerna nickar nöjt. Det var dagens första offer.
De bestämmer sig för att dra mot stan, skippa skolan. Det är onödigt att lära sig något när man ändå ska bli modell ju. De går till McDonalds och beställer mat. De kan ju äta hur mycket de vill, de går ändå inte upp i vikt eller blir feta. De är på stan tills de drar hem för att förbereda sig för festen.
Det blonda håret är uppsatt i en svans och ögonfransarna har fått ännu mer tortyr. På läpparna ligger lite läppglans över ett lager foundation. Underkläderna är bytt till en rosa bh och ett par svarta stringtrosor utifall det skulle bli något. Över det sitter en tunika som knappt når över bakdelen på denna platinablonda tjej. Hennes ben är bara och hennes skor pryds av svarta, högklackade skor. Hon beger sig till festen och där är musiken hög. Hon får snabbt ett glas med okänt innehåll i och hon sväljer det snabbt. Alkoholen far upp till hennes hjärna och en suddig hinna läggs över allt. Hon vinglar fram till en kille och sluddrar ett hej. Killen ler och är med på noterna. De går till ett sovrum och låser dörren efter sig. Hon Kysser killen och för händerna under hans tröja. Hon drar av honom tröjan och han kysser henne på halsen. Hon smeker hans fasta mage med klart synliga magmuskler och börjar sedan knäppa upp hans byxor. Hans ena hand är på hennes högra bröst och den andra är på väg ner under hennes tunikas kant. Hon drar ner hans byxor och de faller ner på sängen. Ett stön lämnar hennes mun när hans finger far in i henne och snart är leken på gång på riktigt. En lek som är hennes favorit.
Efter leken med den okände killen fortsätter hon i jakt på mer kul. Hon får tag på ett till glas med den mystiska alkoholblandningen och tvekar inte en sekund innan hon sveper det. Hon rättar till klänningen och får syn på en ny kille. De dansar och hon trycker sina bröst mot honom samtidigt som hennes hand letar sig neråt. De lämnar dansgolvet och beger sig till ett nytt sovrum. Samma procedur som med förra killen och efteråt fortsätter hennes jakt efter nya lekkamrater. När festens tempo dragets ner lämnar hon festen och går hem. Kraftigt berusad vinglar hon fram och hon kisar för att se om någon sitter på bänken. En ful kvinna sitter med en kasse från systembolaget. Platinatjejen sätter sig bredvid och vilar en stund. Hon reser sig sedan snabbt och tappar nästan balansen.
”Jag brukade vara som dig.” säger kvinnan plötsligt och den blonda tjejen kollar chockat på kvinnan. Hur skulle den här kvinnan kunnat vara snygg, populär och bekymmerslös?
”Sätt dig ner så berättar jag” säger kvinnan som svar på hennes tankar. Platinatjejen tvekar men sättersig ändå ner.
”Jag var populär och litade på mitt utseende. Svårt att tro när man ser mig nu, men förut så var jag faktiskt snygg. Jag brydde mig inte om skolan, tänkte jobba som modell eller något. Jag rökte ett paket om dagen och många tyckte jag var den coolaste dem sett. Jag sa dumma saker till de som inte var populära, till de som var utstötta. Varje helg var det fest och jag sa aldrig nej eftersom det innebar gratis sprit. På festerna hände det att jag fick till det med fler än en kille per natt. Jag sminkade mig överdrivet mycket och åt skräpmat hela tiden. Förr så blev jag inte tjock men nu har rättvisan sagt sitt. Alla hamburgare har satt sig på låren och magen och mina bröst är hängiga. Jag röker två paket om dagen därav min raspiga röst.” kvinnan slutar prata för ett tag men fortsätter kanske fem sekunder senare. ”Mitt ansikte blev som det blev av allt smink. Jag visste att jag var alkoholist när jag var 17 år men jag brydde mig inte och se vart drickandet har fört mig. Jag har inget hem, ingen bil, inget jobb, ingen som ens vet vem jag är. Jag brydde mig aldrig i skolan och hoppade av innan någon hann säga ”gymnasium”. Haha, jag blev gravid när jag var 16 och visste inte vem fadern var. Jag höll mig ifrån att dricka, det var ett barn i mig. När hon föddes så hade jag äntligen någon att älska och någon som inte skulle gå sin väg. Jag försökte uppfostra henne men utan lön och alltid med en flaska i handen så var jag ingen mor, jag var en barnmisshandlare. Jag slog henne aldrig, men jag tog ju inte hand om henne. Jag gav henne inte vad hon behövde. Socialen tog henne ifrån mig innan hon fyllt fyra och det var något som slog om i mitt liv. Något som fick mig att ångra allt jag gjort i mitt liv.” De sista orden tonas ut och hon för händerna framåt och det klirrar i kassen. Hon ser på den blonda tjejen med bedjande ögon. ”Tänk om lilla vän, tänk om och bli inte som jag. Hitta det riktiga livet” Tårar rinner ner och bildar svarta ränder ner för platinatjejens kinder. Hon nickar och ställer sig upp. Hon går några steg men stannar sedan och vänder sig om.
”Tack, tack för att du fick mig att inse sanningen. Jag ska skärpa mig, innan det är försent.” säger hon och kvinnan ler. Platinatjejen börjar gå hemåt igen och efter den dagen ville hon inte längre vara platinatjejen. Efter den dagen bestämde hon sig för att hitta livet, det riktiga livet.
Jag måste bara säga att det här är inspirerat från det jag ser när jag kommer till skolan. Jag ser dessa platinablonda tjejer och även andra som beter sig som dem. De dricker, röker och har väldigt mycket sex. Det är så att jag tycker synd om dem eftersom de inte förstår hur det kan bli för dem när de inte bryr sig om skolan utan litar på sitt utseende som de har kvar i 5, max 10 år till. Deras klädval gör att de kan bli våldtäcktsoffer. Jag vill så gärna säga till dem, be dem tänka om med sitt liv. Men de skulle väl bara skratta åt mig nu, men om några år hade de önskat att någon bad dem skärpa sig. De förstör sig själva...
Ursäkta för att den är dålig men den har en mening iallafall... Det var det jag ville få sagt, att man kanske ska tänka om lite...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)