.

Tip Top och Päronsplit F/F

2011-03-28T08:46:00.000-07:00

”Du kommer väl inte dö medan jag är borta?” säger hon skämtsamt men med en ton av allvar.
”Jag kommer inte dö medan du är i en billig sjukhus kafeteria” säger jag och ler.
”Lovar du?” säger hon och jag nickar. Hon vänder sig om och går iväg. I samma stund blir det kallt i rummet och hela jag skakar. Det gör ont inom mig. Jag sträcker mig efter mitt skrivblock och min penna och börjar skriva.
Med darriga händer lägger jag undan blocken och allt blir ljust. Det är så ljust att det borde bränna mina ögon men det är vackert på något sätt. Men jag vill inte ha ljuset än. Jag vill inte ha ljuset som ska sluka min själ och lämna dig i tårar. Långt borta hör jag pipande maskiner och stressat folk som i ett desperat försök försöker hindra döden från att ta någon. Men de förstår inte. Det är försent.

-

Jag går mätt från kafeterian och står en stund och väljer mellan hiss och trappor. Tillslut blir det trappor. Fyra våningar upp ligger hon som håller mitt hjärta i ett så hårt grepp att jag ibland får svårt att andas. Hon ligger där och väntar på mig, trots sin sjukdom. Jag går genom en korridor och när jag hör ljudet av människor som försöker rädda ett liv blir jag rädd. Det kan väl inte vara? Jag börjar jogga, sedan springa och när jag fått bekräftat i vilket rum kalabaliken sker stannar jag. Jag bara står där. Står där tills det är försent.
Rummet är tomt. Det finns en tv, två tavlor, en fåtölj med bort, en stol och ett sängbord. Men i mina ögon är det tomt. För du är inte här. Jag låter min blick glida över det tomma rummet och min blick fastnar på något. Ett block och en penna. Jag går fram med skakiga ben och tar upp blocket.

-

Älskade Alissa

Jag vet att jag lovade. Jag lovade att inte dö medan du var borta. Och ändå kom du nog tillbaka när allt kändes försent. Jag hoppas det var så, för då slapp du se mig dö. Bäst vore om du kom tillbaka till ett tomt rum och bara accepterade. Men jag vet att du inte är en person som accepterar livet, och döden, för vad det är.
Kommer du ihåg den gång då vi hade köpt glass en varm sommardag i juni? Du hade en Tip Top och jag hade en päronsplit. Sedan såg du en fågel som låg på marken. Vem som helst hade gått förbi, i tron om att fågeln var död, men inte du. Nä du stannade och plockade upp fågeln och bar hem den samtidigt som du matade den med din glass. I två veckor fick den bo i en skokartong med handdukar och annat mjukt och du var som en mamma. Men den dog, och du vägrade tro det. Du sa att den bara sov. Det tog flera dagar innan du gick med på att ha en begravning och du sa så fina ord. Nu kanske jag flyger med honom, lilla Rimbus, där uppe i himlen. Han hade dött tidigare om du hade lämnat honom liggandes och samma är det med mig. Jag hade dött tidigare utan dig.
Jag fryser ganska mycket nu. När du gick ut genom dörren var det som att du tog med dig solen i ditt blonda hår. För du har alltid gillat solen.
Jag minns när du hade legat och solat och somnat. Du var alldeles röd resten av sommaren och vägrade visa dig ute. Jag kom till dig varje dag med något att göra. Oftast såg vi film och sedan i slutet av sommaren då du knappt längre var röd, så lutade du dig fram och kysste mig. Vi gick från vänner till så mycket mer. Du gav mig kärlek. Och jag gav dig det tillbaka.
Jag är glad att vi skiljs åt under kärlek och inte under hat min kära Alissa.
Vi har bara haft ett enda storbråk. Det var strax efter att vi flyttat ihop. Vi skulle måla väggarna i vårat sovrum. De skulle bli vinröda och vi hade nytt, fint trägolv. Du råkade få en stor droppe färg på golvet och det var som om något knäppte till i mig. Jag blev så irriterad, vi skulle ju ha det perfekt, då kunde vi ju inte ha en färgfläck på golvet. Jag gick ut ur sovrummet och skulle ta mig ett glas mjölk. Jag öppnade kylen och tog ilsket tag i ett mjölkpaket. Det var tomt. Då gick jag tillbaka till sovrummet och kallade dig oansvarig. Det stämmer inte, men det kändes som rätt ord att säga då. Du svarade tillbaka och en ordfejd var igång. Vi var inte glada men du började gråta när jag sa att jag kanske inte borde vara med dig. Jag kramade dig, och det hela var glömt.
Jag hoppas du ser vad jag skriver. Jag har aldrig haft så bra handstil och nu skakar jag också. Egentligen är jag hur rädd som helst. För jag vill inte lämna dig. Det skulle ju bli vi för evigt, med ringar och klänning. Vi skulle ha vita klänningar båda två.
Vi hoppade i sängen av lycka när vi, den första maj tvåtusennio, fick veta att vi fick gifta oss i en kyrka. Enda sedan du hade varit liten hade du velat gifta dig i samma kyrka som dina föräldrar så vi bestämde oss. Men sedan hände det som inte fick hända. Jag blev sjuk, så fruktansvärt sjuk. Du sa att vi kunde gifta oss när du var frisk. Jag blev inte frisk. Det är orättvist. Du förtjänar inte den här sorgen. Det är orättvist, jag vill inte lämna dig. Kommer du ihåg när vi lyssnade på Crash med Sum 41 och grät för att texten var så sorglig? Det blev verklighet älskling. Jag snor orden som Deryck sjunger nu:

Remember just to live,
Ever day like it's your last.

You gotta be strong,
Gotta move on,
It's not how it was supposed to be.

Lev, inte bara för dig, utan för mig. Och hitta någon snygg tjej. Låt dig inte hållas tillbaka. Tänk aldrig att det är för tidigt för någon ny. Känn aldrig att det är fel för att du älskar mig. Du kan älska mig, men ändå gå vidare. Finns det en himmel så ska jag vaka över dig tillsammans med Rimbus. För nu är det dags för avsked. Du kommer alltid vara min Alissa, min sol, min Tip Top med guldhår.

Jag älskar dig.
Din Embla.

P.S. Hoppas det finns päronsplit dit jag ska. D.S.

tjocka texten är här och spökar.

Jag har ...
... blivit sämre på att skriva
...låtit livet hinna ifatt mig
...äntligen lyckats skriva något efter månader av idétorka!

Ja hon dog, så går det om man är med i mina berättelser!

Offret

2010-09-24T13:48:00.000-07:00

Runt om oss finns det personer som tror på olika gudar.

”Gud har talat. Låt Hans vilja ske”
Talaren håller upp sin hand mot Gud och ber honom skänka sitt löfte. Han nickar och håller sedan ut handen mot församlingen.
”Guds vilja är vår lag…” börjar han
”… och vi skall lyda!” fyller församlingen i.

Vissa tillhör världens religioner, medan vissa ingår i sekter. Frivilligt eller ofrivilligt.

”Han vill att vi offrar oskulden själv. Han vill att vi offrar ett barn.” säger talaren och ingen säger emot.
”Sun Hee! Kom hit!” säger talaren och församlingen delar på sig som floden gjorde för Moses i bibeln. En flicka på knappt femton år går sakta fram mot scenen där talaren står. Talaren sträcker fram sin hand och drar upp henne på scenen. Han sliter av hennes kläder och hon står helt blottad inför männen, kvinnorna och barnen som ser på scenen. Talaren ber Sun Hee att lägga sig ner och hon gör det.
”Guds vilja är min lag. Jag är offret.” säger hon och blundar.
”Nej min kära, ditt barn är offret.” säger talaren lågt och Sun Hee slår upp ögonen. ”Ni män som kan göra denna flicka bärandes på vårt offer kom fram. Låt Herren vaka över oss medan vi gör honom till viljes!” säger talaren och sju män stiger fram.
”Gud lovar er en plats hos honom” säger talaren och sedan får den första mannen tränga sig in i flickan som skriker av smärta av den våldsamma handlingen. Tårar rinner ner för hennes kinder och hon ber dem sluta men ingen lyssnar.
”Gud är med oss.” säger talaren och man efter man tränger sig in och gör ett försök att befrukta Sun Hee, en flicka på knappt femton år.

De gör absurda saker som ingen får reda på. Dessa sekter tror sig göra sin gud till lags.

Nio månader senare ligger Sun Hee på scenen igen, krystandes med ett barn på väg till världen. Hon har kommit att älska denna varelse, Guds lilla offer. En pojke kommer till världen, till sekten för att bli deras offer.
”Det här är Hui Saeng. Gud vill inte att han ska dö ännu. Han ska bli vårt offer som vi gör med som Gud vill.”
Sun Hee ser det hemska, hennes barn är Hui Saeng, hennes barns namn är Offer. Hon får som uppgift att ta hand om barnet så det inte dör. I smyg ger hon det även ett annat namn; Chin Mae, sanning.

Vissa växer upp i sekten utan att veta något annat eller ens ha en chans att fått välja.

”Sun Hee, varför kallar du mig Chin Mae när alla andra kallar mig Hui Saeng?” frågar den nu sju år gamla pojken. Sun Hee ser på sin son som är ovetande om deras familjeband.
”För att det finns hopp för dig lille Chin Mae.” svarar hon och ser ledset på sitt barn. ”Nu måste vi gå till mässan. Annars blir Mr Kang arg.” Modern och sonen beger sig från sitt rum till den stora salen med scenen och kommer precis innan dörrarna stängs.
”Gud har talat, Hui Saeng, kom, låt Gud se dig.” säger talare Kang och församlingen delar på sig och släpper fram pojken.
”Mr. Kang, kan Gud verkligen se mig?” frågar pojken ärligt och talarens uttryck ändras.
”Tig pojke. Gud vill inte bli ifrågasatt!” säger han och går och hämtar piskan med bambuskaftet. ”Ta av dig tröjan och stå rakt.” Pojken lyder och känner sen hur det svider till på ryggen. Men det är inte första gången. Hui Saeng är van.

De lurar folk att tro att det är så det ska vara, att de kommer till himmelen och får träffa sin Gud.

Chin Mae ska få följa med Sun Hee och handla mat. Resten av församlingen går inte ut så ofta och det är Sun Hee som har uppgiften att skaffa allt som behövs till att laga mat. Det görs en gång varje vecka. Den här gången får Chin Mae följa med, för första gången i sitt liv får han se hur det ser ut utanför församlingen. De åker bil och får högst vara borta i två timmar. När de kommer fram är Chin Mae överlycklig. Så många nya syner och intryck för den sexton år gamla pojken.
”Hjälp mig istället!” säger Sun Hee och ler lite. Hon vill att hennes son ska vara lycklig och hon vet att sekten är dålig. Hon har inte lyckats fly för det innebär dödstraff. ”Kan du köpa sju rättikor?” frågar hon och Chin Mae nickar som svar. Han får pengar och går sedan i jakt på rättika. Han hittar det och börjar plocka.
”Vill du ha en påse?” frågar en flicka som står bakom grönsaksståndet och Chin Mae nickar och ler lite. Han tar emot påsen av flickan och plockar sju rättikor.
”Hur mycket kostar det?” frågar han och tar upp pengarna ur sin ficka.
”Du får det gratis om du stannar och pratar lite.” säger flickan och ler. ”Det är så tråkigt att vara här!” säger hon.
”Okej. Jag tycker inte det är tråkigt. Det är första gången jag fick komma hit.” säger han och ser på den leende flickan.
”Okej. Vad heter du?” frågar flickan.
”Chin Mae. Du då?” frågar han henne.
”Jag heter Soo Yeon” svarar hon. ”Hur gammal är du? Själv är jag sexton!”
”Jag är också sexton. Men jag måste gå nu. Jag kanske kommer tillbaka nästa vecka om du är här då.” säger han lite blygt. Soo Yeon var riktigt söt.
”Jag är här nästan varje dag! Om jag inte är här är det bara att fråga någon. Alla vet vem jag är! Inte för att skryta. Det är bara att jag vuxit upp med dessa människor. Vi är som en stor famil. Vet du hur det är?” säger hon snabbt.
”Jag kommer tillbaka! Och jo, jag vet nog hur det är. Men nu ska jag gå. Hej då! Vi ses igen Soo Yeon!” säger han och springer iväg.

Världen får inte alltid veta när folk dödas inom sekterna. Det brukar ta veckor, månader, kanske till och med år innan sanningen kommer fram.

Chin Mae hade följt med Sun Hee till marknaden varje vecka i ett år nu och varje gång hade han träffat Soo Yeon. De hade berättat saker för varandra och blivit riktigt bra vänner. Soo Yeon hade kramat honom och berättat var kärlek var så gott det gick. Och allt det hon sagt hade Chin Mae reagerat på. Om det hon sa stämde så var han kär i henne. När han såg henne så blev han alldeles varm inombords.
”Jag gillar dig.” säger han och ser på henne. Hans hjärta dunkar hårt.
”Jag gillar dig också Chin Mae” säger hon och kramar honom. Han läger armarna om henne och drar in hennes lukt. Hon luktar vanilj.
”Mae-mae. Jag har tänkt lite.” säger hon och ser på honom. Mae-mae var ett smeknamn hon hade gett honom redan andra gången de träffats. ”De människor du bor med… Det… verkar som en sekt…” säger hon och han släpper henne.
”Vad är en sekt?” frågar han och hon ser på honom.
”Det är en grupp människor som tror på saker, som egentligen inte är en religion. Gud vill inte ha offer. Gud vill skänka sin kärlek och att vi ska sprida den vidare. Människorna du är mer… du måste bort från dem!”
”Inte Sun Hee! Hon har inte gjort något!” säger han lite förskräckt. En sekt? Kunde det verkligen vara så? Men Soo Yeon hade ju haft rätt om allt annat och lärt honom så mycket.
”Jag tror hon vet att det är en sekt. Du borde fråga henne. Och om hon vet borde ni fly!” säger hon och ser på honom.
”Jag ska fråga. Men måste gå nu. Jag kommer nästa vecka!” säger han och reser sig upp från bänken de satt på.
”Mae-Mae vänta!” säger Soo Yeon och ställer sig framför honom. Hon tvekar innan hon trycker sina läppar mot hans. Som en staty står han. ”Jag älskar dig. Jag vill att du ska fly.” säger hon och går sen.

När de kommer tillbaka går de till sitt rum.
”Sun Hee, är det sant att det här är en sekt?” frågar Chin Mae och ser på kvinnan som är hans mamma. Hennes ögon spärras upp. Efter ett tag suckar hon.
”Ja, men du får inte berätta att du vet.” säger hon.
”Varför flyr vi inte?” frågar han.
”Hittar de en, dödar de en.” säger hon och viker ihop en tröja som låg slängd på golvet.
”Sun Hee…” säger han och ser på henne.
”Det kanske är dags för dig att veta…” säger hon ganska lågt men han hör ändå.
”Veta vad?”
”Jag är din mamma.” säger hon och vänder sig mot sin son.
”Men du är ju bara lite över 30 år! Hur kan du…” säger han och blir avbruten.
”Jag blev våldtagen av sju män i församlingen. De ville att jag skulle föda ett offer till Gud och det barnet är du. Det är därför du har namnet Hui Saeng. Men jag kunde inte se dig som ett offer. Du har alltid varit en son för mig så därför gav jag dig namnet Chin Mae. För du kan ge världen sanningen. Du kan fly!” säger hon.
”Mamma…” säger han prövande men samtidigt känns det väldigt rätt.
”Chin Mae, du måste fly. Jag uppehåller dem. Fly, hämta hjälp!” ber hon sin son desperat. Han nickar som svar.
”Soo Yeon hade rätt…” säger han.
”Vem är det?” frågar mamman och ser sin son rodna. Hon ler lite i den konstiga situationen.
”En flicka jag pratat med. Det var hon som sa att det kanske var en sekt. Hon har lärt mig så mycket jag inte visste.” säger han.
”Möjligtvis vadå?” frågar mamman.
”Vad kärlek är, vad kristendomen är, vad sekter är.”
”Kärlek?” frågar mamman. Hon hade själv upplevt det. Det var en man hon hade träffat under fem år mellan hon var tjugo och tjugofem år. En man som hade älskat henne och tagit henne i sina armar. Det hade tagit slut när han fick veta att hon var i en sekt.
”Ja. Hon sa att ens hjärta börjar rusa vid bara tanken av personen. Att personens leende ger en hundra fjärilar i magen och att man vill vara nära personen.” säger han.
”Har du någon du är kär i då?” frågar mamman.
”Soo Yeon. Hon kysste mig idag.” sa han och log.
”Det verkar som hon har lärt dig lite mer.” säger mamman och låter tystnaden komma. ”Vi flyr nästa vecka. När vi är på marknaden.” bestämmer hon och pojken nickar. Inte visste han att ”nästa vecka” skulle komma så tidigt.

Mässan började och de gav den vanliga bönen om att följa Guds vilja. Sedan kom Guds meddelande.
”Sun Hee stig fram, visa ditt ansikte för Gud!” säger talaren och församlingen delar på sig.
”Gud har sett dig, hört dig och han ogillar dina tankar.” säger han när hon intagit scenen. ”Du behöver straffas.” Han hämtar piskan med bambuskaft.
”Blotta dig för Gud.” säger han och hon lyder. Kläderna far av och hon ställer sig rakt. Sedan hörs piskans ljud när de träffar hennes rygg. En, två, tre gånger. Sedan ett litet uppehåll och sedan kommer fem till, efter ytterligare fem efter det så faller Sun Hee ner på knä. Piskan far över hennes kropp tills hon är alldeles blodig och ligger orörlig.
”Gud har inte accepterat dig, Sun Hee. Gud vill se dig dö.” säger han och höjer piskan innan han ännu en gång låter piskan göra fasansfulla märken. Sun Hee var kanske redan död innan dem, men det var ändå ohyggligt att se för Chin Mae. Han springer till dörrarna, öppnar och springer ut. Innan dörren far igen hör han hur talaren ropar att de ska springa efter honom. Det sätter fart på honom och han springer för sitt liv. Hittar de en, dödar de en. Hans mammas ord far genom hans huvud. Han springer genom skogen, en genväg ner till vägen. Grenar far i hans ansikte, rötter far runt hans fötter och han ber till Gud, den Gud Soo Yeon berättade om, att han ska klara det. Han lyckas komma till vägen men han hör att de jagar honom. Han hör grenar knäckas inte så långt bort så han fortsätter springa, men nu på den släta vägen. Först nu märker han att han inte har skor på sig. Den kalla asfalten under hans fötter är hal efter regnet som hunnit falla. Han springer efter vägen för att han vet att han kommer komma till staden och marknaden. Förhoppningsvis finns Soo Yeon där också. Hon kan nog hjälpa honom. Han är utmattad men han fortsätter springa. Stegen hörs närmare. Han springer så fort han kan. Sen ser han en människa stå framför honom. Det långa håret känner han igen.
”Soo Yeon!” skriker han och flickan vänder sig om och ser på honom.
”Mae-Mae!” säger hon och ler innan hon ser männen bakom honom. ”SPRING!” skriker hon förskräckt. De springer tillsammans mot staden och just som de når gatlyktornas ljus skriker Soo Yeon till bakom Chin Mae. Han stannar och ser att en av männen håller ett grepp i hennes hår.
”Den här verkar betyda något för dig” säger han och syftar på Soo Yeon.
”Släpp henne!” säger han och ser tårarna i Soo Yeons ögon. Hon är rädd. Mannen tar fram en kniv och håller mot Soo Yeons hals. Hon börjar skrika av rädsla.
”Sluta! Snälla! Låt henne vara, jag kommer tillbaka, jag är ert offer!” skriker han förtvivlat. Mannen ler lite snett och skakar på huvudet och drar sedan kniven snabbt och Soo Yeon faller till marken.
”NEJ!” skriker Chin Mae och tårar rinner ner för hans kinder.
”Offret skulle vara oskuld och när du verkar umgås med flickor kan man ju inte vara säker på det. Att ta tillbaka dig skulle vara som att skänka gud en död ko. Det rätta vore att döda dig.” säger en annan av männen och mannen med kniven går fram mot Chin Mae. Förstelnad av skräck och säkert av kyla står han kvar. Ett blått, blinkande ljus och ett ljud som går att liknas vid en siren uppenbarar sig och mannen med kniven stannar upp. Chin Mae känner hur världen börjar snurra och faller sedan ihop.

Ibland lyckas folk fly från sekter, men så är inte alltid fallet.

Han vaknar upp i ett vitt rum och en vitklädd människa kommer in.
”Åh du har vaknat. Du har legat medvetslös i en vecka. Något måste ha chockad dig ordentligt för du har inga skador som skulle kunnat orsaka din avsvimning.” säger hon.
”Soo Yeon!” säger han och sätter sig upp hastigt.
”Flickan du var med mår bra. Såret var nog ytligt för att hon skulle klara sig. Hon hade tur. Gud måste älska henne.” säger den vitklädda. Chin Mae nickar som svar. Det här var ett sjukhus. Han hade aldrig varit på ett förut, men han visste att det var ett sjukhus han låg på. Sjuksköterskan slog på TVn åt honom och nyheterna var på.
”Polisens utredningar om den hemliga sekten fortsätter men hittills har de gripit tjugo män för våldtäckt och mord. Förhör håller på med alla som ingått i sekten. Tack vare en pojkes tappra mot när han flydde och en man som sett pojken springa för livet och ringt polisen kunde vi sätta stopp för de hemskheter som höll på. I deras lilla lokal hittades en kvinna som tycks ha blivit piskad till döds…”
”Får jag träffa henne?” frågar han sjuksköterskan.
”Din vän?” frågar hon och Chin Mae nickar som svar. ”Jo, hon vaknade faktiskt snabbare än dig. Hon är i rum 218, du kan gå dit om du vill, men se till att vara tillbaka i ditt rum snart. Vi ska köra några tester nu när du vaknat.” han nickar och tackar innan han går till rum 218.
”Soo Yeon?” frågar han och ser på människan i sängen. Hon vrider på huvudet och visar lite smärta men ler sen.
”Mae-Mae!” säger hon och det rinner tårar ner för hennes ögon. Han går fram till henne och lägger armarna om henne. Hon stryker honom över ryggen. ”Det är över nu.” viskar hon.
”Jag… förlåt…” säger han och släpper henne.
”Jag skulle kunna ge upp livet för dig. Visserligen inte utan lite fight först, men jag skulle göra det, vilken dag som helst.” säger hon och ler mot honom. ”Kom, ligg här.” säger hon och lyfter på täcket. Chin Mae lägger sig bredvid Soo Yeon och hon lägger sitt huvud mot hans bröstkorg.
”Så länge ditt hjärta slår är jag din.” säger hon och blundar.
”Jag behöver ingen sekt för att leva. Jag behöver bara dig.” säger han och tar ett djupt andetag.
”Bara dig.” upprepar han.

Livet för de som undkommit en sekt blir aldrig helt normalt. Men med en person som stöttar klarar de av det nya, friare livet. En bit av det stora pusslet kallat livet är trasig, men motivet är ändå synligt för den som vågar älska.

Egentligen hade jag tänkt göra den här längre. Så att varje "del" (efter varje kursiv del) skulle vara lika lång som näst sista, men nej. Det blev bäst såhär. Inte överarbetat. Knappt ens kollat på två gånger. Hoppas den gillar ändå. Det handlar då om sekter och det är så att Chin Mae betyder Sanning och Hui Saeng betyder Offer. Även om nu inte Hui Saeng är ett riktigt namn medan Chin Mae är det. Koreanska namn blev det, antar att jag tänkte mig att detta utspelas i Sydkorea. Fick idén när jag satt på SO lektionen och såg en film om Judendomen för började tänka på ett koreanskt program där det var en pojke och en sekt och ja lite så.

En rosa prinsessa

2010-08-31T22:26:00.000-07:00

Den artonde mars nittonhundranittioett föddes en vacker flicka och las i armarna på en lycklig, nybliven moder. En moder som kom att lära sitt barn att älska, att leva och att le. Ett barn med vänner, kärlek och lycka framför sig.

”Har hon alltid varit sådan eller har det växt fram med tiden?”
Modern smakar på frågan lite. Hade hon alltid varit så? Nej, hon hade inte alltid varit så.

”Mamma, jag vill vara en prinsessa.” säger flickan en varm dag i juli månad. Året är 1996.
”Jasså? Vet du vad man behöver för att vara ne prinsessa?” säger modern med ett finurligt leende och flickan skakar på huvudet som svar. Mamman som suttit vid köksbordet och läst tidningen reser sig upp och går en runda i huset innan hon, med fulla armar ber sin dotter följa med till arbetsrummet. Det är väl varje flickas dröm att ha en mamma som kan sy, och vad är då bättre än en syslöjdslärare? Kanske en designer, men en syslöjdslärare funkar det också. Flickan ser storögt på modern när hon trampar på plastbiten och får symaskinen att ge ifrån sig ett ljud. Efter ett tag har de olika nyanserna av rosa, som moderns tyger var, förvandlats till en klänning en riktig prinsessa skulle bli nöjd med. Puffärma och en utåtstående tyllkjol. En prinsessa hade varit nöjd. När flickan fått på sig klänningen lyser hon av glädje men modern har en rynka mellan ögonbrynen.
”Något saknas” säger hon och tar ett pappersark och en sax.
”Vad?” säger flickan och väntar på ett svar men förblir ovetande. Efter någon minut vänder sig modern till sin dotter med en glittrande papperskrona i händerna. Flickans leende är jämförbart med solen. Hon strålar av barnalycka. En prinsessa hon ville vara, en prinsessa hon blev.

”Nej” svarar modern och ser på kvinnan.
”Kan du berätta när det började ungefär?”
Kunde hon det? Jo, det var när hon var 10.
”Det började när hon var tio år…”

Flickan på tio år, som för fem år sedan ville vara en rosa prinsessa, har nu helt bytt riktning. Hennes stora ambition är lego. Lego tar över huset, men modern är lycklig så länge hennes dotter är det. Barnalyckan är inte lika slående. Flickan pratar inte med sin mammalika mycket längre och sitter bara och bygger maniskt med sina legobitar. Hon bygger med sitt lego tills det är middag och efter den så går hon och bygger igen. Sedan går hon och sover och sedan bygger hon med lego. Eftersom hon måste till skolan så går hon dit men när hon kommer hem sitter hon och bygger med sitt lego.
”Mamma, jag behöver mer lego.” säger flickan monotont.
”okej, men vad bygger du egentligen?” säger modern. Flickan svarar inte utan går till sitt lego. Mycket riktigt så är det ”slut”. Allt lego är byggt till nästan runda bollar. Varför visste hon inte, men hon gav flickan mer lego, och fler bollar bildades.

”Vad var bollarna?” frågar kvinnan och modern tycker sig se en glimt av uttråkning.
”Det var hennes skyddsfigurer…” svarar modern utan att ens tänka. ”De var inte bollar…”

En flicka på femton år ska väl inte hålla på med lego kan man tycka, men flickan gjorde det ändå och modern såg på det växande antal bollarna. De var enfärgade och hade sina platser i flickans rum. En dag så skulle modern dammsuga i flickans rum och tänka flytta legobollarna och det var första gången på länge som flickan gav uttryck för sina känslor.
”NEJ RÖR DEM INTE!” skriker flickan och tårar rinner ner för hennes ögon. Och skriker och fäktar med armarna tills mamman förklarat att hon inte ska röra dem och då går flickan och vänder på en gul boll. Då ser modern att den har ett ansikte. Svarta legobitar bildar ögon och mun och några blåa bildar tårar. Modern förstår inget av det här. Har alla figurer ansikten?
”Varför får jag inte röra dem?” frågar hon försiktigt och ser på sin dotter som arbetar med legot.
”De kan inte skydda mig då…” får hon som svar. Åter med samma monotona röst.

”Vad är det hon ska skyddas ifrån tycker hon?” frågar kvinnan och moderna rycker ärligt på axlarna.
”Mig, men det kommer jag till sen.”
”Okej, men hade alla figurer samma ansiktsuttryck?” ställs frågan och modern skakar på huvudet.
”Nej, olika färger hade olika uttryck.”

När flickan på femton år hade gråtit hade hon vridit så man såg den gråtande bollen. När mamman en gång hade lagat flickans favoriträtt, som hon inte ätit på länge så hade hon gett ett leende till världen. Då sprang hon in i sitt rum och efter ett tag kom hon ut igen och leendet var som bortblåst.
”Vad gjorde du?” frågar mamman och öser upp mat. Flickan skakar på huvudet och tar tallriken. Modern går in i flickans rum och ser att en till boll är vänd. En blå, med en röd, leende mun och ett par svarta bitar till ögon. Flickan sitter kvar och äter sin mat medan en förvirrad moder sätter sig mitt emot henne.
”Behöver du mer lego?” frågar mamman och flickan skakar sakta på huvudet.
”Nej, jag är klar” svarar hon och ställer ifrån sig tallriken och går till sitt rum. De kommande året vänds fler bollar som speglar humöret flickan visat sin moder.

”Så bollarna återspeglade hennes humör?” frågar doktorn även fast det är självklart. Modern nickar och säger inget.
”Kan du inte berätta om det senaste året?”
”Hon fyllde sexton…”

Och på sin födelsedag visar flickan ett nytt humör. Ett humör modern inte förstår sig på först. Men när hon sedan gick in i flickans rum och såg en ny boll vänd så förstod hon. Bollen var mörkgrön och hade röda hjärtan som ögon och rodnade kinder och en svart mun.
”Vem?” frågar hon och visste att hennes dotter hade kärleksproblem. Dottern sitter tyst och modern stirrar ut över bollarna. Hon hade räknat att det var 72 stycken och av dem var nu 69 vända. De som var kvar var en blå, som stod för glädje, en gul, som var ledsen och en svart, som var den enda svarta i rummet. Flickan hade fortfarande inte svarat så modern lät henne vara och gick till köket och började läsa tidningen. Efter en stund så kommer flickan ut i köket utan att modern märker det.
”Kim” säger hon tyst och modern ser på henne.
”Vem är han?” frågar hon.
”HON går i min klass.” rättar hon sin moder och modern nickar som svar.
”Gillar hon dig?” frågar modern och dottern skakar på huvudet.
”Jag pratar inte.”

”Så du säger att hon inte pratade i skolan?” frågar doktorn och modern nickar.
”Ja, och…”

Flickan kom en dag hem, gråtandes och förklarade för sin mamma att hon pratat med Kim och att Kim sagt taskiga saker. Flickan vänder ännu en gång en boll och nu är det bara två bollar kvar.
”Vad händer när du vänt alla bollar?” frågar mamman.
”Hemligt.” svarar flickan monotont, tillbaka i det läge som dominerat i sex år.

”Så hon pratade tillslut med Kim?”
”Jag sa ju det.” säger modern, med en gnutta irritation. ”Den näst sista bollen….”

Modern var en aning nyfiken över den svarta bollen och vad flickan skulle göra när hon vänt alla bollar. Skulle hon börja om? Skulle hon bli glad igen? Skulle hon hitta ett nytt intresse? Den blåa bollen vändes en dag och modern frågade varför flickan log.
”Jag fick också smaka.” säger hon och hennes leende försvinner inte som de brukar.
”Vad fick du smaka?” frågar mamman och känner hur dotterns leende smittar av sig lite.
”Kims läppar” säger flickan och går sedan till sitt rum. Deras kortfattade dialog talade om mycket för modern. Hennes dotter hade fått kyssa den person hon tyckte om och hennes dotter var glad.

”Trodde jag…” säger modern och en grå skugga av sorg sjunker över rummet.
”Vadå, trodde du?” frågar kvinnan.
”Det var ju den sista bollen då…”

Modern kommer hem från jobbet och finner huset väldigt tyst. Dottern borde vara hemma så hon går till hennes rum. Hon ser omkring i rummet men ingen flicka där. Sedan ser hon den svarta bollen, något vitt täcker den. Hon kisar med ögonen och kommer fram till att det är en dödskalle. Sedan ser hon legobitar på golvet. Det är konstigt för flickan brukar plocka upp efter sig väldigt noggrant. Hon tar upp bitarna en efter en och märker hur de leder som ett spår. Hon följder spåret av legobitar och kommer till badrummet. Hon öppnar dörren och de tiotal legobitar i hennes händer ramlar ner på golvet. Vattnet spolar och ljusrött vatten forsar över kanterna. I badkaret ligger en flicka var hjärta slutat slå och med djupa sår över hela kroppen Modern ser på hennes livlösa dotter och stänger av vattnet. En sorgsen tystnad skapas men bryts snabbt igen av ett hejdlöst gråtande.

”Där satt jag vid min flicka och grät. Grät och tänkte på hur min prinsessa hade varnat mig men jag inte sett.”
”Det är inte ditt fel.” tröstar kvinnan.
”Jo, för hon frågade en gång, innan hon fyllde tio, varför jag skulle jobba så mycket. Och att jag inte såg henne. Och hennes brev...”
"Hennes brev?"
"Ja, till mig, hennes avsked"

Mamma, jag ville skydda mig från att du skulle glömma mig. Prinsessor glöms inte. / Din rosa prinsessa

Bry er inte om att kommentera mina tempusfel, vet redan om dem men det blir så när jag skriver, min hjärna orkar inte riktigt. D: La ut den på dikta och eftersom jag fick några positiva reaktioner lägger jag ut den här också. Ändrade designen på bloggen lite.

Beautiful Hangover m/m

2010-08-18T16:49:00.000-07:00

”Hur länge måste vi vara i Japan egentligen?” säger Jiyong och suckar.
”Jag vet inte. Men japanerna har en bra sak…” säger Yongbae och ler.
”Vad?” frågar Jiyong uttråkat.
”Sake!” säger Yongbae och kollar i sin plånbok. ”Kom, jag bjuder!”

De sätter sig och får en flaska vid bordet.
”Jag fattar inte varför vi måste vara kända i Japan. Duger inte Korea?” säger Jiyong och sveper ett glas.
”Jo, men vi vill väl bli kända över hela världen. Någon dag kanske vi får fans i… Sverige eller något?” säger Yongbae.
”Haha, Sverige, ligger inte det i Afrika eller något?” frågar Jiyong och får en axelryckning som svar.
”Vi tävlar!” säger Jiyong och flinar stort. ”Vi kollar vem som kan dricka mest utan att spy!”
”Du är galen! Men okej…” säger Yongbae och ler tveksamt. Och så börjar tävlingen…
Nästa morgon: ”Jag kan inte fatta att jag inte kommer ihåg något från igår.” säger Jiyong.
”Jag kan inte fatta att vi lyckades ta oss till vårt hotellrum.” säger Yongbae och försöker slå bort huvudvärken.
”Jag kan inte fatta att jag ligger i samma säng som dig just nu… utan kläder…” säger Jiyong och stönar av huvudvärken.
”Jag kan inte fatta att du ligger och kramar om mig fast jag är lika naken som dig…” säger Yongbae och de båda pojkarna slänger sig till varsin sida om sängen.
”Vad hände igår egentligen?!” skriker de båda i mun på varandra. De börjar båda klä på sig och skänker inte varandra så mycket som en blick. När de båda är fullt påklädda börjar jakten på huvudvärkstabletter. Yongbae hittar dem och går sedan mot Jiyong för att ge honom.
”Här har …” hinner han säga innan han snubblar och faller över Jiyong.
Två läppar som möts, kamerablixtar…
Yongbae skyndar sig upp och hjälper Jiyong upp. ”Jag tror… jag just kom på en sak som hände igår.” säger Yongbae och undviker Jiyongs nyfikna blick.
”Vad?” frågar Jiyong nyfiket. ”Vi… kysstes. Och jag tror inte det var så diskret. Det var många kameror…” säger Yongbae och rodnar. Han hade kysst sin bästa vän. Jiyongs kinder ändrar färg till en rosa nyans.
”Det kan vi väl inte ha gjort?! Säg att det inte är sant!” säger Jiyong desperat, samtidigt som han hade velat vara nykter när och om det hände.
”Jag vet inte. Behöver ju inte ha hänt. Men nu kan vi väl göra något trevligare än att tänka på vad som kanske hände igår? Vi kan gå och shoppa?” säger Yongbae och även han önskar att han varit nykter när det hänt. De går ut på stan och folk vänder blickarna mot dem.
”Jag borde vara van med att folk kollar på oss, men varför känns det som att något är fel?” säger Yongbae.
”Därför” säger Jiyong och pekar på ett tidningsställ där minst hälften av tidningarna har bilder på de två som mycket riktigt kysser varandra.
”Om någon frågar, så var det fanservice. Japanerna älskar ju det” säger Yongbae och försöker hindra sig själv från att slå huvudet i närmaste hårda föremål och framkalla ännu mer huvudvärk. Flera reportrar kommer fram till dem och frågar om kyssen. De båda ler och svarar fanservice till alla. Efter många frågor så orkar de inte längre och går tillbaka mot hotellet. Då ringer Jiyongs mobiltelefon.
”Hyung! Har du läst tidningarna? Säg att det inte är sant. Hyung, hur kunde du?!” hörs en missnöjd Seungri.
”Vi var fulla och har absolut inget minne av det. Men om någon frågar som säg att det var fanservice!” förklarar Jiyong och pratar sedan lite till innan han lägger på.
”V.I. hade en del att säga till om.” suckar han och de åker upp med hissen till den våning deras hotellrum är på. Yongbae låser upp och lägger sig på sängen.
”Det jag inte fattar är varför jag inte kommer ihåg något från kyssen. Det är ju inte direkt så att jag aldrig undrat hur det skulle vara att kyssa dig…” säger han och stödjer sig på sina armbågar så han kan se vad Jiyong gör.
”Jag kommer inte heller ihåg något. Det är ju faktiskt lite synd.” säger han och tar fram en vattenflaska ur kylskåpet. Han går mot fönstret, öppnar flaskan och dricker lite. Yongbaes blick följer honom.
”Ljuset faller ganska fint på dig.” mumlar Yongbae men Jiyong hör det ändå.
”Jag är oemotståndlig i det här ljuset!” skämtar Jiyong
”Nu överdriver du.” säger Yongbae och sätter sig upp. Jiyong går och sätter sig bredvid Yongbae. Efter en stund ställer sig Yongbae upp, räcker en hand åt Jiyong och drar upp honom.
”Jag vill veta om dina läppar är så mjuka som de verkar…” säger Yongbae och låter sina läppar nudda Jiyongs.
”Hyung! Du skyller på att du är full och nu kysser du honom igen?” hör man Seungris röst. ”Hur kunde du…”
”Jag…” säger Jiyong och känner sig väldigt skyldig.
”…gå på det här skämtet?” fortsätter Seungri och börjar skratta. T.O.P och Daesung som kom in i rummet med honom börjar också skratta och Yongbae skrattar nog mest av alla.
”Men… hur kunde allt det här vara ett skämt?” frågar Jiyong chockad.
”Jo, först tog jag med dig ut och söp ner dig. Jag drack inte så mycket faktiskt. Efter ett tag märkte du inte längre att jag inte drack.” säger Yongbae. ”När du sen var nog full så gick vi hem och jag la dig i sängen. Som ett skämt klädde vi av dig och den delen är väldigt taskig men vi behövde dina kläder för att ta bilder av då du och jag kysste varandra. Bom fick ta på sig dina kläder och T.O.P, Seungri och Daesung stod för fotograferandet. Sedan så tog vi bilderna och skickade till olika tidningar och bad dem trycka dem som ett skämt. Inuti tidningen står det faktiskt att det är Park Bom men utanpå står det ju G-dragon och Taeyang. Sen så ringde de tre fotograferna olika vänner som låtsades vara journalister. Sedan så ville vi bara fullborda skämtet med en riktig kyss och du verkade ju inte säga emot riktigt. Haha.Förresten, grattis på födelsedagen.” fortsätter Yongbae och räcker fram ett paket.
”Ni borde gå och dö. Ingen vettig människa spelar ett sånt spratt!” säger Jiyong argt men ler ändå för sig själv. De la ner ganska mycket tid på att skämta med mig. Han skulle inte kunna få en bättre grupp.
”Men vänta… Om Bom är här i Japan… Är hela 2Ne1 det då?” säger Jiyong plötsligt och ler stort.
”Ja, men tänker du dumpa oss för CL så tar vi tillbaka din present.”

Jag skäms helt ärligt över den här. Det är så att skrev en fanfic... Och jag kan knappt läsa fanfics för jag tycker inte om när man använder redan existerande karaktärer. Jag gillar när man startar från ruta 1. Men nu är det så att Jiyon (G-dragon) fyllde år 18/8 och jag tyckte att jag skulle testa för hade en bra idé. En av deras låtar heter Beautiful Hangover. Därför blev det lite kul. Inte för att den passar. Och sedan älskar jag Taeyang (Yongbae)/Bom och G-dragon/CL som par. Borde vara så tycker jag. Uhm... Det här kändes inte som min stil men var år och dar sen jag skrev.

När natten slagit rot

2010-04-30T08:16:00.001-07:00

Min käre Oswald,
Jag kan inte med ord beskriva hur min kropp längtar efter dig. Varje del av min kropp skriker i tystnad efter att få känna din beröring. Jag vet att den är förbjuden, vår kärlek och lust, men låt oss träffas när natten slagit rot den fjärde fullmånen. Låt oss träffas och tämja våra lustar en bit. Låt oss släcka vår törst för varandra och skratta åt den fördöma världen styrd av den högfärdiga kung som styr detta land. Låt oss gå i hemlighet och älska varandra. Låt oss tänka oss ont om prästen och kungen och låt oss tänka att Gud vill ge oss kärlek och kärlek gav han oss minsann. Jag längtar till den dag vi syns i skogsgläntan där vi brukar. Ha det väl min kära Oswald. Och glöm inte att komma till gläntan vid fjärde fullmånen.

Låt oss älska i oändlighet.
Din Timothy

”Vafalls? Jag, högfärdig? En sådan förolämpning har jag då aldrig hört.” brister kungen ut och stirrar på mannen som just läst upp ett brev.
”Vad vill ni att vi ska göra, ers nåd?” frågar mannen artigt.
”Förbered hängning för dessa två” säger kungen och ler lite när nästa fråga ställs.
”Naturligtvis. När ska hängningen ske?” frågar mannen och blinkar sedan förvånat åt kungens leende.
”När natten slagit rot den fjärde fullmånen.” svarar han, reser sig upp och går iväg. ”När natten slagit rot.”

Den här var konstig den här. Nåväl.

Yesterday upon a stair

2010-04-20T11:05:00.001-07:00

På onsdagen sprang jag upp för trapporna och tyckte mig passera en man. Men när jag vände mig om var han inte där. På torsdagen sprang jag upp för trapporna och såg mannen igen. Jag vände mig om just när jag passerat honom, men ännu en gång fanns han inte där. Kan han inte försvinna?

Yesterday, upon the stair,
I met a man who wasn’t there
He wasn’t there again today
I wish, I wish he’d go away...

I fredags när jag gick in I porten till lägenheten så såg jag honom igen. Han stod utanför min dörr. Han väntade på mig. Jag såg mig omkring för att se om någon såg honom, men ingen fanns där. Inte ens mannen. “Försvinn!” skrek jag. “Kom inte tillbaka! Försvinn!” och när de orden var sagda så smälldes dörren igen.

When I came home last night at three
The man was waiting there for me
But when I looked around the hall
I couldn’t see him there at all!
Go away, go away, don’t you come back any more!
Go away, go away, and please don’t slam the door... (slam!)

Igår när jag sprang upp för trapporna, såg jag en kortväxt man. När jag vände mig om så var han borta igen. Idag så gick jag upp för trapporna för att inte missa något. Jag såg honom igen och blinkade en gång. Då var han inte där. Jag önskar han försvann.

Last night I saw upon the stair
A little man who wasn’t there
He wasn’t there again today
Oh, how I wish he’d go away

Jag vaknade om morgonen med blodig kniv I hand.
När jag sen gick ut i kök så gissa vad jag fann.
En man, ett kors, ett rep, ett brev.
Nu finns han inte mer.

Det här vart en... hemsk tolkning av en av de finaste dikterna jag vet.
Antogonish, skriven av Hughes Mearns, är så fin att jag ryser av att läsa den.
Men jag fick lust att förstöra den lite så jag skrev det här. haha.

Vem har rätt att ifrågasätta kärleken?

2010-04-20T10:26:00.001-07:00

Jag kan aldrig hitta någon lika förstående och vacker. Aldrig någon som kan ge mig samma njutning och känsla av att vara älskad.

Jag har aldrig sett en vackrare människa i hela mitt liv. Den pojke som varit med mig genom hela mitt liv har blivit en man. Han har utseendet alla tjejer trånar efter men jag vet att det bara är mig han vill ha och jag är minsann ingen tjej. Våra ögon möts och den intensiva blicken bränner mig. Som om de gröna ögonen brann. Men kanske brinner dem. Kanske brinner de av längtan liksom mina. Jag ger honom ett leende som besvaras. Han är den som känner mig bäst. Den enda man som någonsin tagit på mig på ett sexuellt sätt. Kvinnor har kommit och gått, men med honom kommer det aldrig ta slut. Det är något evigt med den här kärleken. Det korpsvarta håret spretar i en fixad morgonfrisyr. De sensuella läpparna är lagom fylliga och har en ljust rosa ton. De läppar han så gärna vill luta sig närmare och kyssa. Ett symetriskt ansikte utan ett enda fel och gudarnas kropp i en och samma person. Jag vill ta på honom nu. Hans hy är blek och felfri. Han har ett födelsemärke på sitt högra nyckelben och två på vänster höft. Två svarta ringar pryder hans läppar. Ibland tror jag att han inte finns, att han är en illusion av mina tankar om den perfekta människan. Men när hans händer far över min kropp så vet jag att han finns. Jag undrar om han är lika vacker i allas ögon. Det borde han vara. Ingen kan väl ta fel på en skönhet som honom. Jag lutar mig närmare och spegelns glas träffas av min varma andedräkt.

Vem har rätt att ifrågasätta kärleken till mig själv? // Narcissisten

Riktigt riktigt kort och sen tänkte jag först inte ha med det kursiva men jag ville få med ordet narcissist så då fick det bli ett litet "Brev" eller något.

Med din hand på min högra axel F/F

2010-04-19T08:08:00.001-07:00

Två upphöjningar, tre upphöjningar, två upphöjningar. Blå.

Vad vet jag om färger? Jag har aldrig sett dem. Jag har aldrig sätt något. Färger, vad är det egentligen? Jag kan skriva blå, gul, grön och alla dessa ord för färger, men själv har jag aldrig upplevt dem. Havet är blått, himlen är blå, glasskioskens utsida är blå. Så beskriver folk det för mig. Men jag vet inte hur man ser, bara hur man känner. Jag har varit blind sedan födsel och när jag var tretton förlorade jag även hörseln. Det är för tyst. Jag har väldigt få sinnen kvar att lita på. Men jag kan lita på vad jag känner. Jag kan känna det gröna gräset mellan tårna, jag kan känna det blåa vattnet mot benen och jag kan känna hur mitt hjärta slår hårt när Danielle kommer och besöker mig. Hon lägger alltid sin hand på min högra axel, då vet jag att hon kommit. Ingen annan lägger sin hand på min högra axel. Danielle kom in i mitt liv för ungefär två år sedan. Hon sommarjobbade som brevbärare och kom förbi med ett paket till det här huset jag bor i. Jag behöver någon som tar hand om mig så jag fick flytta hit, där fler blinda barn bor. Men det är bara jag som är döv. Bara jag som aldrig kan får höra den jag älskar.

Jag kommer aldrig få höra orden jag älskar dig eller se ett par läppar forma orden.

Danielle tyckte synd om alla barnen på det här stället, så hon började komma hit och lära sig blindskrift. Jag var femton då vi först träffades. Hon fick inte svar när hon talade till mig, ingen fick det. Jag hör ingens röst. När hon väl hade fått reda på det så gav hon mig ett meddelande. Det stod att hon ville bli min vän, att jag var söt och att hon visste allt nu. Jag nickade som svar och hon la ett till meddelande framför mig. Det meddelandet sa att hennes hälsning var att hon skulle lägga sin hand på min högra axel och jag hade gett henne ett leende och nickat igen. Hon hade gett mig ett tredje meddelande som hade sagt att hon var tvungen att gå, men att hon skulle komma tillbaka varje dag. Det gjorde hon och vi utvecklade en stark vänskap.

Jag kommer aldrig få se den person som har mitt hjärta, aldrig få höra hennes ljuva stämma.

Danielle la sin hand på min axel, precis som vanligt. Hon gav mig ett meddelande och jag tydde de upphöjda prickarna. Jag har en present åt dig, något som kommer göra ditt liv lite annorlunda, stod det och jag log. Hon räckte fram ett halsband som var varmt eftersom hon hållit i det ett bra tag. Jag drog fingrarna över det och känner små prickar. Jag drog fingrarna över prickarna om och om igen.
tre upphöjningar, ett hjärta, två upphöjningar. D hjärta I, Danielle hjärta Ida.

Men jag kan känna våra hjärtan slå i takt.

Jättekort och lite småklurig. Om någon inte fattade det så döpte jag "berättaren" till Ida och i slutet får man reda på att Danielle gillar Ida och man vet redan att Ida gillar Danielle (känns det som att jag försökte få fram i alla fall).
Idén kommer från att jag läste om en film som var baserad på en flicka som är både döv och blind. Den verkar fin och jag fick bara lust att skriva den här.
Hoppas någon gillade den även om den var kort och inte så bra skriven.

Kom verkligen inte på något bra namn på den här.

Förbjuden Kärlek

2010-04-17T11:15:00.001-07:00

”Lukas… jag måste ha dig.” hade han viskat i mitt öra och jag hade vänt mig om i hans armar. Hans bruna ögon hade sett in i mina gråa och jag hade mött hans läppar. Det var en känsla jag inte varit med om förut. Men på fjorton år så är det inte mycket man varit med om. Ingen av de tjejer jag någonsin haft har givit mig sådana kyssar som denne kille gjort. Jag hade aldrig blivit tagen på det sättet och aldrig har det varit jag som varit i underläge. Jag visste att det var fel. Jag var fjorton, han var sjutton. Vi lät oss inte stoppas av de svenska lagarna. Två nakna kroppar mot varandra. Det var något förbjudet över det hela, inte bara det faktum att jag var minderårig utan något tyngre än det. Något sa mig att ingen någonsin fick veta, att det skulle ge bekymmer för både mig och Victor. Skoldag var det då jag hade vaknat upp i Victors famn. En smärta jag inte hade varit beredd fick mig att kvida till när jag ställt mig upp hastigt. Victor hade skrattat lite och gett mig ett leende som jag trevligt besvarat med ett finger någonstans i mitten av handen. Jag hade lämnat hans lägenhet och begett mig till skolan under svordomar riktade mot Victor och det onda. Skolans röda utsida hade hånat mig och jag gick in genom dörren med en sur min. Efter en del lektioner hade vi haft lunch och Fredde hade frågat varför jag såg så sur ut och verkade ha så ont och jag hade ljugit ihop ett svar om att jag halkat på en isfläck på väg till skolan. Någon hade frågat vad vi gjort i helgen och många nämnde fester och tjejer och tillslut hade de vid bordet vänt blickarna mot mig eftersom jag hade suttit tyst. Jag hade mumlat något till svar och sedan gått därifrån, bort från matsalen, bort från skolan. Helt plötsligt hade jag hamnat hemma hos Victor. Jag visste att han inte hade skola den dagen och ringde på hans dörr. Jag kommer fortfarande ihåg vårt samtal. Vartenda ord vi sa.

”Lukas, vad gör du här?” hade han sagt när han öppnat dörren endast iförd byxor.
”Jag orkade inte med skolan bara, folk frågade vad jag gjort i helgen och ja…” hade jag börjat men när Victor ständigt kollat bakom sig hade slutat jag prata.
”Har du någon på besök?” hade jag frågat och rynkat på ögonbrynen.
”Eh, man skulle kunna säga det ja. Jag är lite upptagen så om du…”
”Victor, kommer du tillbaka snart?” hade en kvinnoröst lät sig höras . ”Jag tänker inte ligga här hur länge som helst!” Victor hade stelnat till och jag hade sett besviket på honom.
”Fan, jag borde inte ha kommit hit.” hade jag sagt och sedan sprungit ner för trappan med blöta kinder. Jag såg inte Victor en enda gång efter det. Okej, kanske för att jag undvek honom.

Jag var sårad men inte nu längre. Jag förstår nu att han säkert hellre ville ha en mogen tjej än en omogen kille som var för rädd för att erkänna något som inte var ”normalt”. Så fyra år senare står jag här, ute ur garderoben och letandes efter en lägenhet. En annons om någon som kan tänka sig att hyra ut ett rum i sin lägenhet för en låg summa hade fångat min blick och jag står jag här, på andra våningen i en Stockholmslägenhet och väntar på att någon ska öppna. Vi hade pratats vid på telefon och han hade bett mig komma förbi och kolla på lägenheten idag. Låset vrids om och sedan öppnas dörren. Mina ögon spärras upp när jag ser varelsen framför mig och som en spegel spärras även hans ögon upp. Vi står tysta och bara ser på varandra.

”Lukas…” säger han tillslut och en tår rinner ner för hans kind. Jag vet inte varför men jag går fram till honom och kramar om honom. Han lägger sina armar om mig och där står vi, i dörröppningen till hans lägenhet och kramas.
”Det var inte som det verkade. Det var min syster som kommit och hälsat på och hade tvingat mig massera henne och…”
”Det är okej.” avbryter jag honom. ”Jag lät dig aldrig förklara då och jag känner inte att jag behöver en förklaring nu. Dina ögon avslöjade dig.”
”Jag älskar dig, jag har inte slutat tänka på dig en enda stund.”
”Jag slutade tänka på dig, men jag förstår inte hur jag lyckades. Kanske för att jag var så fixerad vid att vara normal och att tänka på en kille på det sättet kändes inte rätt.” säger jag och tänker efter. ”Men att tänka på dig på det sättet nu känns allt annat än fel.” Vi släpper varandra och går in i lägenheten.
”Vill du bo här även om det är mig du får bo med?” frågan han och jag ler mot honom.
”Jag vill bo här eftersom det är dig jag får bo med.” säger jag och möts av ett par varma läppar.
”Vår kärlek är inte längre förbjuden.”

Lyckliga slut är svårt att skriva. Och så tyckte jag inte denna blev bra.

Vita rosor

2010-04-09T11:08:00.000-07:00

”Kommer du ihåg när vi träffades för första gången? Då satt du bland massa vita rosor. Du hade en vit klänning på dig. Allt lyste vitt. Från första ögonblick lyste du upp min värld med dina vita rosor.” säger pojken vid namn Damien. ”Grattis på födelsedagen älskling.”

Det var i juni sex år sedan de hade möts. Nathalie hade suttit i parken, vid de vita rosenbuskarna och läst en bok, Pappersväggar, som såg väldigt dyster ut jämfört med allt det vita. Hon hade förklarat att boken hade en vacker del som heter Equinox. Handlingen hade hon förklarat för Damien men hans tankar for alltid bort då han såg på henne. Hennes skönhet var verkligen slående.. Nathalie, en flicka på 17 år, var Damiens första kärlek och Damien, en pojke på 18 år, var Nathalies första kärlek. Det var kärlek vid första ögonkastet, som redan bestämt. Sedan den dagen, var allt i Damiens liv vitt.

”Du kommer ihåg det, eller hur älskling? Åh min älskade Nathalie. Jag kommer ihåg då vi flyttade in tillsammans.” säger Damien och ler drömmande.

Det var i april fem år sedan som de bestämde sig för att flytta in tillsammans. Damiens familj var rik och han valde att spendera en stor summa pengar på ett hus Nathalie hade älskat från första blick. Han ville att hon skulle vara lycklig och hennes ögon talade om att hon var det när han berättade att han köpt huset. Han hämtade henne och de for till huset. Nathalie var nära till tårar när hon såg alla vita rosor som huset dekorerats med. Damiens ord fick sedan tårarna att rinna. Det var även den dagen han friade till henne.

”Du grät av lycka, det minns jag. Och sedan vårt bröllop, storslaget. Det var inte många vi bjöd. Närmaste släkten bara. Du var vacker den dagen. Ingen kunde slita blicken från dig.”

Det var i februari fyra år sedan som bröllopet ägde rum i en liten vit kyrka. Insidan var dekorerad med vita rosenblad längs gången. Nathalie hade håret uppsatt i en exklusiv bröllopsfrisyr och i hennes händer var det en bukett med vita rosor. Klänningen var enkel, axelbandslös och med ett vackert broderi i guldtråd. Hon lämnade kyrkan utan luft. Hennes ljuva stämma när hon sa ordet som betydde så mycket i den stunden och hur hon gav sitt hjärta till Damien. När de utbytte ringar och Damien trädde den guldskimrande ringen med den vita stenen tårades allas ögon. Det gick en rysning genom alla. Festen efteråt med middag, tårta och en bar. Det var den natten något magiskt skedde.

”Sex veckor efter bröllopet, det var då vi fick reda på den underbara nyheten.” säger Damien och ler stort.

Sex veckor efter bröllopet fick de reda på att Nathalie var gravid. Och i november samma år föddes en liten flicka vid namn Olivia. En vacker, fullt frisk flicka med stora blåa ögon. En kopia av sin moder. Hon, precis som sin moder älskar vita rosor och har blont hår.

Damien lägger ner de vita rosorna vid graven och torkar bort en tår som letat sig ner för hans kind.
”Du skulle älskat henne lika mycket som jag. Men du dog i den sekund hon föddes.” viskar han.
”Pappa, jag tror mamma är i himlen.” säger Olivia och Damien nickar. ”Jag tror hon sitter bland sina rosor och vakar över oss.” säger han och lyfter upp sin dotter. ”Bland sina vita rosor”

Den här vart riktigt kort, men jag hade en idé men det känns som att jag istället tjatade en massa om dessa vita rosor. Äh jag vet inte. Dessutom visste jag inte om jag skulle döda frun eller om jag skulle döda barnet. Och jag har ett behöv av att ta död på underbara människor verkar det som.

Five Years

2010-02-20T14:02:00.000-08:00

Det var fem år sedan jag stod här på kanten, det var fem år sedan du fick mig att lova. Men det var bara fem år som det varade. Det var som om det var förutbestämt dessa fem åren av, vad det nu kallas. Lycka? Kärlek? Jag vet inte riktigt.

Vi var vänner, tror jag. Kan man kalla det så? Vi pratade med varandra, skrattade ibland och njöt av varandras sällskap. Jag tror jag gillade dig en smula, just för att du kom i närheten av mig trots att folk oftast valt att stänga ute mig. Du tog mig in i din famn och det gjorde mig glad. Men så en dag försvann min familj, mitt hem och allt. Samma dag hade jag sett dig med den där tjejen som var så populär. Det var då jag ställdes på kanten. Vad hade jag att leva för? Utan familj och utan vänner. Så jag ställde mig på kanten och föreställde mig ett slut. Men när jag tänkte ta ett kliv så sa du mitt namn. Och jag vände mig om. Det var första gången jag såg dig gråta. Det rann tårar över dina kinder och det var pågrund av mig. Du bad mig att aldrig ta livet av mig så länge du visste vem jag var. Jag lovade och du kysste mig. Det var min första kyss du gav mig den dagen. Och du kom senare att ge mig det första av annat också. Vi hade fem år av kärlek.

Det första året så flyttade vi in tillsammans och du visade mig livet. Det andra året sa du de magiska orden jag aldrig hört förut. Det tredje året gav du mig en ring och en dröm. Det fjärde året gav du mig ett löfte av kärlek. Det femte året hände det där som inte fick hända.

Jag var på mitt jobb som du hade fixat åt mig. Chefredaktör på en tidning. Hur du lyckades vet jag inte, men jag tror att jag trivdes. En telefon hade ringt och jag hade svarat som jag alltid gjort. Telefonen hade åkt i golvet när jag hört om hur du varit i en bilolycka. Tårar hade runnit medans jag sprungit till sjukhuset. Jag fick vänta så länge att jag trodde du var död. När jag väl fick träffa dig igen så kollade du på mig länge innan du slutligen sa: ”vem är du?” Tårarna hade börjat rinna igen.
”Jag är din fru, din kärlek, ditt liv, jag är din älskade och det har jag varit i fem år!” skriker jag åt dig. Du bara ser på mig och en doktor och två män kommer in och för bort mig från dig. Doktorn berättar om din minnesförlust som gör att du aldrig kommer komma ihåg just dessa fem år. Fem år var det menat, inget längre.

Det var fem år sedan jag stod här på kanten, det var fem år sedan du fick mig att lova. Men det var bara fem år som det varade. Det var som om det var förutbestämt dessa fem åren av, vad det nu kallas. Lycka? Kärlek? Jag vet inte riktigt. Nu vill jag inte tänka mer, inte leva mer. Nu tar jag ett sista kliv och lämnar dessa fem år efter mig. Det var redan bestämt...

We've got five years, stuck on my eyes
Five years, what a surprise
We've got five years, my brain hurts a lot
Five years, that's all we've got

hej jag börjar tvivla på mig själv men jag gillar att skriva, så jag försöker fortsätta... Den här är, enligt mig, väldigt dålig men jag lägger ut den ändå... nu ska jag sätta mig och skriva mer... denna skrev jag för några dagar sedan.

Förresten, de sista meningarna på engelska är från en David Bowie låt. Five Years heter den...

Jag är en vampyr, jag lovar

2010-01-27T13:25:00.000-08:00

Jag kan inte dö. För jag är redan död. Frågan är om jag någonsin var levande. Jag gissar att jag var levande under den viktorianska tiden eftersom jag är förälskad i dessa eleganta kläder. Men jag talar som de människorna här gör. Jag är inte som dem och de vet de om. Men de tror att jag är fel. Jag är inte fel egentligen. Bara här bland människorna för dem är inte som jag. Undrar var de andra av min sort finns. Undrar var de andra vampyrerna finns. För det är nog det jag är. Jag tål inte solljus, jag är extremt blek, mina ögon skiftar lite rödaktigt och jag har huggtänder. Jag är nog en vampyr, fast inte fullt ut. Jag behöver blod, men eftersom jag är emot att mörda så använder jag mitt egna vackra blod. Den röda färgen är så fin när den rinner ut över huden. Det gör inte ont, det är så lite som gör ont. Det är bara solen som har kraft att ta död på mig. Jag äter inte vanlig mat och folk kallar mig benhög. Jag ser ut att vara ungefär 17 år så jag gissar att det är vad jag ska vara… Men det förstås, man vet aldrig hur gammal jag egentligen är. Kanske flera hundra år. Jag bor hos en kille vid namn David. Han är väldigt snäll mot mig. Jag vet inte varför, men tiden före detta halvår har jag inget minne av. David har sagt något om en bilolycka och att mina föräldrar omkom. Men nej så kan det inte vara. Mina föräldrar borde ha varit döda en lång tid. Läkare har sagt att jag lider av minnesförlust och det kan nog stämma. Men de har inte sagt något om att jag är något annat än en människa. Nog om detta. Tillbaka till David, mannen som kysser mig och tar hand om mig. Men jag gillar inte att han lindar om mina armar som är fulla av sår och ärr. Jag behöver ju blodet. Men eftersom han får mitt döda hjärta att slå så låter jag det sitta kvar ett tag. För ett tag sedan sa han att han fått nog, att han inte orkade med mig och att jag var sjuk. Jag förklarade då för honom att jag inte var en människa utan en mycket bättre varelse, en odödlig varelse. Han hade då stirrat skrämt på mig. Jag hade sagt åt honom att han inte behövde vara rädd eftersom jag strikt inte dödade människor. Han hade tagit mig till detta ställe. Ett ställe med massa människor som vill dö och tror att de är något annat än människor. De tror jag passar in här, de där människorna med påklistrade leenden. Första gången jag skulle prata med en av dem, Stefan tror jag han hette, så satt jag och David i en mörkröd soffa mittemot Stefan och han frågade mig frågor.

”Vad heter du?” frågar Stefan.
”Annie Strömberg” säger jag och ser på honom.
”Du är väldigt mager… svälter du dig själv? Tycker du att du behöver gå ner i vikt?” frågar han senare efter att ha gjort en notering i sin bruna bok.
”Nej jag svälter inte mig själv, jag ser bara inte någon anledning till att äta när mat inte har någon betydelse i mitt liv.” svarar ja. Vilken idiot. Stefan drar pennan i boken några gånger.
”Hör du röster som säger åt dig att inte äta?” får jag som fråga.
”Nej” får Stefan som svar.
”Hör du röster alls?” frågar han.
”Nej”
”Av vilken anledning skadar du dig själv?”
”Av den anledningen att blod är det jag livnär mig på. Jag behöver blod för att överleva, men har ingen tanke på att döda någon annan.”
”Tror du att du är något annat än en människa?”
”Jag tror inte, utan vet, att jag inte är någon människa. Jag är en varelse som behöver blod. Jag är, som vissa säger, en vampyr” Stefan nickar åt mitt svar och jag kisar med ögonen lite. Stefan riktar blicken åt David.
”Är det något mer som borde noteras?” säger Stefan.
”Hon säger sig att hon inte tål solljus.” säger David. Stefan nickar och skriver ner det.
”Hur länge har hon betett sig såhär?” frågar han. David stryker med tummen lätt över mina fingrar.
”I snart ett halvår. Hon satt i en bil med sina föräldrar och de krockade med en rattfyllerist. Hennes föräldrar omkom och hon kommer inte ihåg något.” säger han och en sorg är i hans röst.
”Aha.” säger Stefan och skriver ner lite mer innan han stänger boken.

Sedan dess har jag bott på det här stället. Med människor som är sjuka i huvudet, snällt sagt. Det finns en flicka, hon går baklänges hela tiden. För att hon är rädd för framtiden. Hon vill bara se tillbaka. Sedan finns det en pojke som går omkring i kvinnokläder och säger att man stulit hans pojkvän från honom. Han är småskrämmande. Sedan finns det en pojke, som verkar tvivla på mig. Han tror inte på att jag är en vampyr. Anledningen till att han är här är väldigt sorglig. Stefan har berättat för mig att han kom hit efter att hans syster hade tagit livet av sig efter deras föräldrars död. De hade suttit på taket till ett fjortonvåningshus och sett ner över gatan där nere. Hans syster hade bett honom blunda och räkna till tio. När han kommit till åtta hade han hört ljudet av systerns kropp som träffat marken, När han, efter att ha räknat klart, öppnade sina ögon fanns systern inte på taket längre utan låg död på marken. Pojken hade mist sitt förstånd och tappat sitt minne. Nu levde han i tron om att hans syster levde och så fort man nämnde henne fick han vredesutbrott. Nu stod han och jag på taket till detta hus. Det var väldigt högt, nog högt för att en människa skulle dö.

”Jag tror dig inte.” säger han och ser på mig.
”Jag är en vampyr, jag lovar.” säger jag. Han skakar på huvudet.
”Vampyrer är odödliga. Du skulle dö av att hoppa från detta hus.”
”Ska jag motbevisa dig?”
”Ja”
”Okej” säger jag och ställer mig på kanten. Jag kommer inte dö, jag är odödlig. Jag vänder mig om och vinkar mot honom samtidigt som jag låter mig falla. Fallet känns kort och när jag träffar marken skjuter en smärta igenom kroppen. Jag känner hjärtats slag lite starkare än vanligt men de ojämna slagen blir snabbt svagare, Det svartnar för ögonen och just som jag tar ett sista andetag far en tanke genom mitt huvud.
Jag kanske hade fel.

haha, den sämsta jag gjort på länge. Men lev med det... xD

Diamanter

2010-01-27T05:41:00.000-08:00

Jag låter en blick falla på klockan. 3:40. Jag har inte sovit en blund. Dina djupa andetag är det enda ljudet och ljuset från hallen är vad som låter mig se ditt ansikte. Dina ljusrosa läppar är lätt särade. Din bleka hy nästan lyser i det svaga ljuset. Dina ögonlock döljer dina gröna ögon. Blänkade diamanter släpps fram ur din ögonvrå och rullar neråt. Varför gråter du? en bekymrad rynka bildas mellan mina ögonbryn. Dina föräldrar har det bra, dina bröder lever. Du har en kille som älskar dig, för jag älskar dig verkligen av hela mitt hjärta. Ingen i din närhet har dött, du har det bra på jobbet. Du ler varje dag och ser fram emot allt. Du är lycklig säger du. Men varför rinner diamanter när du sover? Säg mig, varför gråter du, älskling?

Skrev denna i skolan. Tog bara tio minuter. Jag har lämnat några saker upp till fantasin. Könet på den sovande människan och orsaken till att denna gråter.

en kyss under fjäderregn

2010-01-16T15:44:00.000-08:00

”Du är vacker” säger hon och ser in i hans ögon. Hur kan hon inte se att han bara är fyllt av svart hat. Att han inte bryr sig om henne, att han kan döda henne med sin blick? Han ser in i hennes ögon och skakar på huvudet.
”Nej, jag är långt ifrån vacker. Ordet vacker borde inte ens existera i min vokabulär. Jag är ondskan själv” säger han självsäkert och ger henne ett dött uttryck. För han är så gått som död. Även om han aldrig varit levande.
”Nej, det är bara vad folk säger. Du är bara missförstådd, men jag ser vem du verkligen är. Du är den jag älskar. Sättet du får mig att känna är så annorlunda. Jag bryr mig inte om människor, men sen kom du och jag fick så stor lust att ta reda på varför din blick är så plågad…” Han lägger ett finger mot hennes läppar som tystar henne.
”Jag får inte känna” viskar han. ”Jag är djävulen han själv.” fortsätter han viskandes. Hon tar hans händer och ser på honom med tårar i ögonen.
”Nej, du är inte djävulen. Djävulen är bara ditt alter ego. Han finns inte egentligen. Du tror att du är honom. Men du är inte det, du är min älskade ängel. Min älskade, fallna ängel.” säger hon med sprucken röst. Han tar ett djupt andetag.
”Jag föll inte av mig själv, jag blev grundlurad och fick en knuff av den högste. Genom att prata med mig bryter du ditt band med honom. Du kan släppa ut vrede i världen. Du borde skynda dig härifrån.” säger han och blundar. En lång tystnad lägger sig.
”Jag går ingenstans. Jag ger mig själv till dig. Åt helvete med världen.” säger hon med säker röst. ”Bokstavligt talat.” lägger hon till. Han öppnar ögonen och ler en sekund innan hans ansikte blir allvarligt igen. Hon ser på honom med sina ljusa ögon.
”Du kommer dö, slitas från mig. Jag vill inte det.” säger han och något sorgset träder fram i hans röst. Känslor, kan det vara så? Har denna flicka framför honom lyckas få honom att känna? Det ska ju vara omöjligt.
”Om jag går nu kommer jag också slitas från dig. Varför inte leva med mig så länge som det går?” säger hon och hennes röst blir osäker igen.
”Jag kan försöka, men jag vill inte skada dig. Du är en människa. Jag har blivit förbannad att plåga din sort.” säger han förtvivlat och backar en bit från henne. Hon tar ett steg framåt.
”Men det är inte ditt ursprungliga uppdrag. Dra till minnes tiden då du var den vita ängeln.” säger hon och minskar avståndet med ännu ett steg.
”Jag vill vara din skyddsängel. Jag vill inte ha mina svarta, trasiga vingar. Jag vill vara en vit ängel som kan beskydda dig eller en människa som kan dö med dig.” säger han och hans röst känns osäker. Han blir förvånad. Det borde inte vara såhär. Varken hans tankar eller känslor är normala.
”Jag bryr mig inte om vad du är.” säger hon och tar ett steg till mot honom. ”Jag älskar dig.” säger hon och tar ett sista steg innan hon trycker sina läppar mot hans. Den här flickan vet inte vad hon sysslar med. När hon drar sig tillbaka ser hon in i hans ögon.
”Jag… jag har aldrig känt någon känsla förut. Men nu känns det varmt och… mjukt inom mig.” säger han chockat. Och hennes ögon vidgar sig. Hon stryker med sin hand över min kind och först nu märker han en blöt känsla.
”Vad händer med mig?” säger han högt. Hon stryker med sina fingrar över hans kinder, torkar bort det blöta.
”Du gråter, älskade du.” säger hon och ler lite. Hon ser på honom och sedan fäster hennes blick på något på marken. En svart fjäder. Precis en sådan som pryder hans vingar. Det konstiga är att ett vitt sken sprider sig runt den. Han vänder sig helt mot fjädern och tar upp den. När han vänder sig mot flickan igen så gråter hon med handen för sin mun. Han ser frågande på henne och hon tar bort handen från munnen.
”D-du blöder från ryggen. Dina vingar…” säger hon men avbryter sig själv när den vita fjädern slukas av ljuset och försvinner helt. Han ser in i hennes ögon som nu stirrar mot horisonten. Rädsla, det känner han igen.
”Vad är det?” säger han och hon ser på honom.
”Något händer. Du slukas av ljuset.” säger hon och nu rinner det tårar ur hennes ögon. Tårarna rinner ner för hans kinder när det vita ljuset sakta sprider sig över hela hans kropp.
”Lämna mig inte!” skriker flickan förtvivlat och faller ner på knä. Det hindrar inte ljuset och de sprider sig runt honom och drar ihop sig till ett skinande klot. Klotet sprängs och ett starkt ljus sprider sig. Ljuset är så starkt att den förut så mörka gatan blir ljusare än på dagtid. Vita fjädrar regnar ner från himmelen och flickan kan inte sluta gråta. Ljuset försvinner sakta men fjädrarna skiner när de dinglar ner från himmelen. En man stannar några meter från flickan och plockar upp en fjäder.
”Jag vet vem du är… tror jag. Men vem är jag?” säger han och nu vänder flickan sin blick mot honom. Rösten är för bekant, hon hade ju hört den för en minut sedan. Det var hennes älskades röst på pricken. Men hon hade ju just skådat hans annorlunda död. Hennes tårar rinner fortfarande när hon ser på mannen mer det långa, svarta håret. Mannen med höga kindben och mörka ögon. Mannen som för någon minut sen kallades djävulen. Det är samma varelse, fast utan vingarna.
”Du är Lucifer, den jag älskar.” säger hon lågt, men nog högt för att mannen ska höra. Han går närmare och räcker henne den skinande fjädern. Den är svart. Hon ser in i hans ögon.
”Jag vet vem jag var. Men vem är jag nu?” säger han och ler snett. Flickan tar upp en vit fjäder.
”Du är vem du vill vara.” säger hon och ställer sig upp. Hon tar de båda fjädrarna och håller dem till sitt hjärta.
”Då vill jag vara mannen i ditt liv.” säger han bestämt. Hon nickar svagt och hans hand stryker bort en tår från hennes kind. Han lutar sig närmare och låter sina läppar nudda hennes i en kyss under fjäderregn.

Alltså från början hade jag tänkt döpa denna till något i stil med "Mina djävulshorn" eller så. Och göra ett annat slut.

Sedan vill jag klargöra att jag inte tror på Gud och allt sådant. Jag tror inte på saker som har med religion att göra. Jag tycker att Lucifer är ett fint namn (det är nästan lite synd att det förknippas med djävulen)

Jag har för mig att det egentligen var så att Lucifer var en ängel som gud förvisade (eller något sådant) för att han hade gjort något. Men den som är dum är egentligen en annan ängel som skvallrade .___. Det är iallafall en historie jag hört och det är det jag utgått ifrån.

Ursäkta om den är dålig eller så... kände bara för att skriva något.... Egentligen tänkte jag typ... ta död på honom helt och att det var Guds sätt att straffa henne för hennes olydnad (eller liknande).
Men jag kunde inte förmå mig att ta livet av honom...
Och jag kunde inte förmå mig att göra mitt andra uttänkta slut:
Att hon sitter på något psyk eller liknande just för att ha trott sig hafte tt förhållande med djävulen.
Alltså, jag blev bara sorgsen av de sluten, men detta gör mig också sorgsen för jag gillar killar med höga kindben och långt hår xD

Regnbågen efter regnet ~oneshot~ tjej/tjej

2009-11-22T09:04:00.000-08:00

”Jag hatar dig! Hur kunde du?” skriker hon och drämmer till vasen med en hår smäll. Vasen åker i golvet och det färgade glaset går i tusen bitar. Hennes ögon är tårfyllda och hela hon skakar.
”Jag vet inte Sara, okej? Jag vet inte! Det var dumt men jag kan inte få det ogjort!” skriker jag förtvivlat tillbaka men hon bara skakar på huvudet och slår på väggen så en tavla åker i golvet. Glaset som är framför bilden krossas och även jag gråter. Vad fan hade jag gjort mot min älskade Sara?
”Jag trodde på dig, jag gav mig själv till dig! Jag lät dig övertala mig att säga till mina föräldrar! De hatar mig nu. De hatar sin homosexuelle dotter.” skriker hon samtidigt som hon faller ner med bara knän i glassplittret. ”Jag litade på dig…” viskar hon och gräver med händerna i glassplittret. Hennes knän och händer blir blodiga men jag vågar inte gå fram till henne. Hon snyftar till och ser sen på mig med sårade ögon. Hennes blick tränger in i mig och jag ångrar ännu mer vad jag gjorde.
”Snälla försvinn ur mitt liv, jag orkar inte med lögnerna längre. Jag orkar inte med dig och dina jävla lögner.” säger hon med ostadig röst. Jag vänder mig om och går mot dörren. Jag kliver ut och springer bort. Varför ska jag leva utan Sara?

Jag har inte berättat för någon varför jag försökte ta mitt liv. Jag har inte berättat något. I snart ett år har jag inte sagt ett enda ord till någon. Varför ska jag behöva fler som säger att jag gjorde fel mot Sara. Varför skulle jag gå och kyssa den där killen, varför skulle jag gå och ha sex med honom och varför skulle jag bli gravid också? Och sen efter det, gjort abort även fast jag visste att Saras högsta önskan var att ha ett barn att uppfostra. Jag hade berättat det den kvällen. Hade börjat med att jag sagt att jag kysst en kille, hennes humör hade blivit dystrare. Sen hade jag fortsatt, sagt att vi hade sex. Hon hade nickat men man hade sett hur hennes hjärta gick i bitar. Det som gjorde mest ont var nästan när jag sa att jag blivit gravid och hon sett på mig med nästan lysande ögon. Hon hade berättat hur hon ville ha ett barn att uppfostra. Men att hon ville att någon av oss skulle föda det. Hon ville inte adoptera. Sen när jag sagt att jag gjort abort redan var det som om någon livsglädje försvann ur hennes ögon. Efter det bröt det ut. Hon skrek hur jag hade mördat ett barn. Hur jag hade varit otrogen. Jag hade hållit mig undan från henne tills jag gjort aborten och hade skyllt på att jag var sjuk.
Regnet öser ner och luften är kall men ändå går jag där med bara en tunn, långärmad tröja och små jeansshorts. Mitt korta hår ligger slickat på mitt huvud. Jag sätter mig på en parkbänk och låter tårarna rinna. Ingen är ute i det här vädret och ingen skulle ändå se att jag gråter så som regnet öser. Jag lägger mig ner på bänken och känner hur stel kroppen är. Jag blundar och ligger där tills regnet bara småduggar. Steg av en människa. Jag öppnar ögonen och möts av det blonda långa håret, det bleka ansiktet och de ljusbruna ögonen. Sara…
”Herregud, Ellionor?” säger hon och drar upp mig. Jag orkar inte bry mig att hon försöker att hjälpa mig, snart kommer hon komma ihåg vad jag gjorde mot henne och fly från mig. Hon sätter sig bredvid mig på bänken och lägger armen om mig.
”Du måste ju frysa ihjäl, kom med mig.” säger hon och utan minsta motstånd ställer jag mig upp när hon drar i mig. Vi beger oss till hennes lägenhet.
”Här, du kan låna duschen” säger hon och kastar mig ett stort, rosa badlakan. Jag nickar och går mot badrummet. Vattnet värmer upp min kropp och väcker även mina känslor till liv. Jag gråter tyst medan vattnet fortsätter värma mig. När tårarna är slut stänger jag av vattnet och knyter badlakanet runt mig. Jag kliver ut ur badrummet och hör hur Sara är i köket och gör te. Jag går in i vardagsrummet och glor storögt på tavlorna. Det var bilder på mig och Sara. Bilderna från den tiden då vi fortfarande var tillsammans.

Pictures of you, pictures of me
Hung upon your wall for the world to see
Pictures of you, pictures of me
Remind us all of what we used to be

Jag gick in i köket och Sara ställde fram en kopp till oss var. Hennes blick sökte min men jag undvek kontakten. Efter ett tag tittade jag upp på henne och såg att hennes blick var riktad mot mina armar. Efter ett misslyckat försök att begå självmord hade jag börjat skada mig själv.
”Varför?” viskar hon och en tår rinner ner för hennes kind. Och för första gången på ett år yttrar jag några ord.
”För att jag älskar dig.” säger jag. Jag blir själv förvånad av att höra min röst. Hennes blick möter min och ingen ilska visas. Det finns bara sorg.
”Jag… Jag är inte arg längre. Jag har inte varit arg på längre… Bara så ledsen att jag bad dig gå. Jag älskar dig fortfarande. Riktig kärlek dör aldrig.” viskar hon, som om jag kommer gå sönder om hennes röst skulle bli högre. Jag tvekar lite men berättar sen.
”Den natten, försökte jag ta mitt liv. Jag misslyckades som du kanske ser. Jag tålde inte tanken på att ha sårat dig. Jag började leva i tystnad, jag har inte sagt ett ord på ett år. Jag började skära mig, käka massa piller och skit. Utan dig är jag inget.” jag gjorde en paus och fortsatte sen. ”Kan du förlåta mig? För vad jag gjorde mot dig?” Hon nickar.
”Kan du förlåta mig? För hur jag reagerade, för att jag fick dig att må såhär. Jag vill inget hellre än att du ska vara lycklig.” Jag nickar.
”Jag är lycklig då jag är med dig.” svarar jag henne och hennes underbara leende träder fram. Som regnbågen efter regnet.

Jag gillar låten pictures of you och fick inspirationen från den... eller från då några rader från låten och därför är just de raderna med
uhm... jag tycker den var väldigt dålig men hör gärna era åsikter också

Rebecka och Ruki

2009-11-13T06:59:00.000-08:00

Rebecka sitter på ett café och dricker en kopp te. Hon sitter och väntar på en kille som hon skulle träffa där. Hon vet varken hur han ser ut eller vad han heter men i lite över ett år har de chattat med varandra och hade nu bestämt att träffas. Rebecka tar upp mobilen och ser att hon fått ett mms. Hon ser att det är från killen vars namn är okänt. Han heter MT på hennes mobil eftersom hon har fått veta att det är hans initialer. Hon kollar på bilden som killen skickat. Det är en bild på hennes drömman, Ruki från the GazettE. Under står det att det är han. Hon skakar på huvudet och tänker ”Och det skulle jag gå på?” och i nästa sekund öppnas dörren till caféet och en viss het person (Ruki) kliver in på caféet. En del blickar får han men ingen verkar veta att han är känd. Rebecka nästan skriker men håller sig för munnen för att motstå. Ruki ser på henne och ler. Hon ler stort tillbaka och han börjar gå fram emot henne. ”HERREGUD HERREGUD ÅH HERREGUD” tänker Rebecka medans hennes dröm närmar sig. Jag stannar framför henne.
”Hej” säger han och Rebecka är nästan säker på att hon ska svimma men hon tar sig samman och lyckas få fram ett svar.
”Du trodde mig inte när jag skickade bilden va?” säger han och rätar till glasögonen som han har på sig. Rebecka stirrar på honom och skakar på huvudet.
”Tror du mig nu då?” säger han och ler. Rebecka nickar ivrigt. Han gräver med handen i sin ficka och tar upp et litet paket. Han räcker fram det till Rebecka och hon tar emot det.
”Öppna det” säger han och rodnar lite grann. Rebecka öppnar det försiktigt och finner där i ett halsband gjort i silver. Halsbandet består av en silverkedja och en berlock av silver liknande ett hjärta med tecknet för vacker ingraverat . Rebecka rodnar stort och ser sen upp på Ruki.
”Jag visste inte vad en tjej som du gillar så jag gick med något enkelt.” säger han och ser ner i marken.
”Något enkelt? Den är jättefin ju!” säger Rebecka och kramar om Ruki och innan hon kommer på vad hon gjort känner hon hans armar om sin rygg. Hade han inte gjort det hade hon släppt och sagt förlåt tusen gånger, men nu var det annorlunda. De släpper varandra och Rebecka rodnar igen.
”Får jag…?” frågar Ruki och syftar på halsbandet. Rebecka ger det till honom och han sätter det runt hennes hals. Han ler gillande.
”Fint” säger han och Rebecka ler. De går ut eftersom caféet bara var det stället de skulle mötas på. Ute är det kallt och Rebecka huttrar till. Ruki lägger en arm om henne och drar henne närmare. De sätter sig på en bänk i någon park.
”MT… Matsumoto Takanori!” säger Rebecka efter en stund. Ruki nickar.
”Fast du får gärna kalla mig Ruki, är så van med det… ingen kallar mig vid mitt riktiga namn.” säger han och nu är det Rebeckas tur att nicka. Hon huttrar till en gång till och Ruki håller om henne hårdare.
”Hur kan du frysa? Inte ens jag fryser!” säger han och skrattar lite. Rebecka svarar inte utan huttrar bara igen. Ruki håller om henne med båda armarna och trycker sig mot henne.
”Det går inte mycket närmare än såhär just nu…” säger han och tänker lite. ”Eller kanske lite…” säger han och kysser henne. Rebecka spärrar förvånat upp ögonen men slappnar snart av och kysser honom tillbaka. Deras tungor dansar med varandra och de tappar tidsuppfattningen. Mörkret har lagt sig över staden och Ruki reser sig upp. Han stäcker ut handen mot Rebecka och hon tar den.
”Följ med mig och stanna hos mig inatt?” säger han nästan bedjande. Hon nickar och ler svagt. De går till Rukis byggnad och när de kommer upp till femte våningen låser han upp och Rebecka får syn på en gigantisk lägenhet. Hennes ögon blir dubbla storleken och hon kliver chockat in.

”Under den tiden vi chattat har jag fallit för den personen som verkade för bra för att vara sann, men nu står jag här och ser på den vackraste tjej jag sett och hon är precis som den jag skrivit med.” säger Ruki och man hör osäkerheten i rösten. Rebecka går fram till honom och kramar honom.
De släpper varandra efter en stund och Ruki ursäktar sig och går på toa. Medans Ruki är i badrummet tar Rebecka sig en titt i lägenheten. På en vägg hänger bilder på alla medlemmarna i GazettE. Kai ler på bilden, Reita ser störd ut och Aoi och Uruha är snygga som vanligt. Sen fanns det en bild till, en bild på en blond, korthårig tjej. En bild på Rebecka, den bilden Rebecka skickat när Ruki hade velat se hur hon såg ut på en större bild. Hon rodnar och känner ett par armar slingra sig runt henne bakifrån.
”Fryser du fortfarande?” frågar han med låg röst. Rebecka rodnar och vänder sig om. De kysser varandra och beger sig till sovrummet.
Den natten kom de så nära varandra de kunde.

Det här är då något jag skrev om och till en vän eftersom hon älskar Ruki...

Hitta livet, det riktiga livet ~oneshot~

2009-11-07T15:22:00.000-08:00

Borsten tuperar det platinablonda håret. Det ser inte ens äkta ut. Extensions och utväxt på plats. Håret som var förut brunt är nu blont, nästan vitt. Någon nyans för mörk foundation ligger som en mask över ansiktet och en kant går att följa under hakan. Ett lager mascara och sedan tio-tjugo till. En sakta tranformation från vanlig människa till den alla vill vara. Skolan börjar snart men vad gör det? Är man cool så kommer man sent, kanske till och med skolkar. Hon rätar till det vita linnet på kroppen och skådar sitt verk. Ser sina jeansleggins sitta på hennes smala ben, hur push-up behån gör som den ska och hur det vita linnet visar alldeles för mycket hud. Hon nickar och tar upp sin väska, drar handen genom håret och tar upp mobilen.
Tjaow, kmr u elr ;P
Hon skriver ett jakande svar. Hon tar lite foundation på läpparna och tar på sig sina skor. Hon går mot bussen och behöver inte vänta länge. Hon kliver på och möts av tre andra platinablonda tjejer. Hon ler mot dem och svänger med höfterna när hon går fram till dem. De är tjugo minuter sena men på väg till skolan.
De kliver av vid den gula skolan av tegelstenar och går till sitt klassrum. Lärarens blick skvallrar om att hon tänker skriva upp deras sena ankomst men de bryr sig inte, de är coola. En mobil låter och man kan inget annat tro än att det är just den platinablonda tjejen som glömt stänga av ljudet. Mobilen snabbt fram och blickar mot henne. Hon skrattar fejkat och tuggar på tuggummit som är i hennes mun. Ett sms om en fest visas på hennes skärm och hon skrivet att hon kommer. Hon sitter med mobilen i handen resten av lektionen och böckerna är inte ens öppnade. Vad hade dem för lektion? Kanske historia? Hon svänger med sina höfter lite väl överdrivet när hon går ut från klassrummet med de tre andra tjejerna efter sig. Hon vet hur det känns att ha allas blickar på sig, de granskar henne från topp till tå. De gillar vad de ser och de som påstår annat är bara avundsjuka. Visst är det så det är? Är man snygg, populär och cool så är det så det är. Ett cigarettpaket far upp ur väskan och bakom skolan så tänds fyra stycken. Ett moln av rök bildas i luften och det stinker riktigt mycket. Hon tar ett bloss och hostar till. Egentligen hatade hon att röka, men vad gör man inte för att det är coolt, dessutom har det blivit godare och ett sug har börjat kännas. Hon fimpar och börjar dra sig in igen. Hon går in på en toa och tar upp parfymen ur väskan. Tre gånger trycker hon på den blanka delen som får parfymen att ge en kylig dusch. Det borde duga för att dölja lukten. Hon går till klassrummet men ångrar sig och går bort till sina vänner. De pratar om festen som nu är en självklarhet. Lektionen slutar och deras klass kommer ut ur klassrummet. Den mobbade flickan, hon som inte är som barbie. Hon har ju svart hår och är lite rund, ja just hon går förbi och en fot far ut framför henne. Hon faller till marken och de fyra blondinerna fnittrar.
”Klumpiga emojävel, kan du inte ba gå å dö?” säger den platinablonda tjejen och tjejens ögon tåras. Elaka flin pryder blondinerna. Den svarthåriga tjejen springer iväg och blondinerna nickar nöjt. Det var dagens första offer.
De bestämmer sig för att dra mot stan, skippa skolan. Det är onödigt att lära sig något när man ändå ska bli modell ju. De går till McDonalds och beställer mat. De kan ju äta hur mycket de vill, de går ändå inte upp i vikt eller blir feta. De är på stan tills de drar hem för att förbereda sig för festen.
Det blonda håret är uppsatt i en svans och ögonfransarna har fått ännu mer tortyr. På läpparna ligger lite läppglans över ett lager foundation. Underkläderna är bytt till en rosa bh och ett par svarta stringtrosor utifall det skulle bli något. Över det sitter en tunika som knappt når över bakdelen på denna platinablonda tjej. Hennes ben är bara och hennes skor pryds av svarta, högklackade skor. Hon beger sig till festen och där är musiken hög. Hon får snabbt ett glas med okänt innehåll i och hon sväljer det snabbt. Alkoholen far upp till hennes hjärna och en suddig hinna läggs över allt. Hon vinglar fram till en kille och sluddrar ett hej. Killen ler och är med på noterna. De går till ett sovrum och låser dörren efter sig. Hon Kysser killen och för händerna under hans tröja. Hon drar av honom tröjan och han kysser henne på halsen. Hon smeker hans fasta mage med klart synliga magmuskler och börjar sedan knäppa upp hans byxor. Hans ena hand är på hennes högra bröst och den andra är på väg ner under hennes tunikas kant. Hon drar ner hans byxor och de faller ner på sängen. Ett stön lämnar hennes mun när hans finger far in i henne och snart är leken på gång på riktigt. En lek som är hennes favorit.
Efter leken med den okände killen fortsätter hon i jakt på mer kul. Hon får tag på ett till glas med den mystiska alkoholblandningen och tvekar inte en sekund innan hon sveper det. Hon rättar till klänningen och får syn på en ny kille. De dansar och hon trycker sina bröst mot honom samtidigt som hennes hand letar sig neråt. De lämnar dansgolvet och beger sig till ett nytt sovrum. Samma procedur som med förra killen och efteråt fortsätter hennes jakt efter nya lekkamrater. När festens tempo dragets ner lämnar hon festen och går hem. Kraftigt berusad vinglar hon fram och hon kisar för att se om någon sitter på bänken. En ful kvinna sitter med en kasse från systembolaget. Platinatjejen sätter sig bredvid och vilar en stund. Hon reser sig sedan snabbt och tappar nästan balansen.
”Jag brukade vara som dig.” säger kvinnan plötsligt och den blonda tjejen kollar chockat på kvinnan. Hur skulle den här kvinnan kunnat vara snygg, populär och bekymmerslös?
”Sätt dig ner så berättar jag” säger kvinnan som svar på hennes tankar. Platinatjejen tvekar men sättersig ändå ner.
”Jag var populär och litade på mitt utseende. Svårt att tro när man ser mig nu, men förut så var jag faktiskt snygg. Jag brydde mig inte om skolan, tänkte jobba som modell eller något. Jag rökte ett paket om dagen och många tyckte jag var den coolaste dem sett. Jag sa dumma saker till de som inte var populära, till de som var utstötta. Varje helg var det fest och jag sa aldrig nej eftersom det innebar gratis sprit. På festerna hände det att jag fick till det med fler än en kille per natt. Jag sminkade mig överdrivet mycket och åt skräpmat hela tiden. Förr så blev jag inte tjock men nu har rättvisan sagt sitt. Alla hamburgare har satt sig på låren och magen och mina bröst är hängiga. Jag röker två paket om dagen därav min raspiga röst.” kvinnan slutar prata för ett tag men fortsätter kanske fem sekunder senare. ”Mitt ansikte blev som det blev av allt smink. Jag visste att jag var alkoholist när jag var 17 år men jag brydde mig inte och se vart drickandet har fört mig. Jag har inget hem, ingen bil, inget jobb, ingen som ens vet vem jag är. Jag brydde mig aldrig i skolan och hoppade av innan någon hann säga ”gymnasium”. Haha, jag blev gravid när jag var 16 och visste inte vem fadern var. Jag höll mig ifrån att dricka, det var ett barn i mig. När hon föddes så hade jag äntligen någon att älska och någon som inte skulle gå sin väg. Jag försökte uppfostra henne men utan lön och alltid med en flaska i handen så var jag ingen mor, jag var en barnmisshandlare. Jag slog henne aldrig, men jag tog ju inte hand om henne. Jag gav henne inte vad hon behövde. Socialen tog henne ifrån mig innan hon fyllt fyra och det var något som slog om i mitt liv. Något som fick mig att ångra allt jag gjort i mitt liv.” De sista orden tonas ut och hon för händerna framåt och det klirrar i kassen. Hon ser på den blonda tjejen med bedjande ögon. ”Tänk om lilla vän, tänk om och bli inte som jag. Hitta det riktiga livet” Tårar rinner ner och bildar svarta ränder ner för platinatjejens kinder. Hon nickar och ställer sig upp. Hon går några steg men stannar sedan och vänder sig om.
”Tack, tack för att du fick mig att inse sanningen. Jag ska skärpa mig, innan det är försent.” säger hon och kvinnan ler. Platinatjejen börjar gå hemåt igen och efter den dagen ville hon inte längre vara platinatjejen. Efter den dagen bestämde hon sig för att hitta livet, det riktiga livet.

Jag måste bara säga att det här är inspirerat från det jag ser när jag kommer till skolan. Jag ser dessa platinablonda tjejer och även andra som beter sig som dem. De dricker, röker och har väldigt mycket sex. Det är så att jag tycker synd om dem eftersom de inte förstår hur det kan bli för dem när de inte bryr sig om skolan utan litar på sitt utseende som de har kvar i 5, max 10 år till. Deras klädval gör att de kan bli våldtäcktsoffer. Jag vill så gärna säga till dem, be dem tänka om med sitt liv. Men de skulle väl bara skratta åt mig nu, men om några år hade de önskat att någon bad dem skärpa sig. De förstör sig själva...
Ursäkta för att den är dålig men den har en mening iallafall... Det var det jag ville få sagt, att man kanske ska tänka om lite...

Svenskauppgift- novell- m/m

2009-09-25T07:50:00.000-07:00

Hans blåa ögon spanar skrämt i den nästan tomma korridoren. Ett ondsint skratt får honom att rycka till. Han sväljer hårt.
”Hej Brandon” säger Edward och drar ut på vokalerna. Brandon vänder sig om och möts av sex ögon. Närmast är Edward och bakom honom står Jocke och Otto. Deras flin talar om att det är den plats han minst vill vara på. En knuten hand träffar Brandons käke och en smak av blod tränger fram. Flinen växer när han spottar ut den röda vätskan.
”Har du glömt hur man pratar, din bög?” säger Otto hånfullt. Brandon har lärt sig att det blir värre om han svarar så han håller tyst och tar emot slagen, sparkarna och orden.
En sista spark träffar hans mage där han ligger på marken och sedan försvinner mobbarna ut ur skolan. Brandon reser sig upp på ömma ben och plockar upp sina böcker.
Kyle, Brandons kille, kommer gående med huvudet nerböjt.
”Kyle” säger Brandon som en hälsning.
”åh, hej” får han som svar.
”vad är det?” frågar den nyligen nerslagna pojken. Kyle ser på honom med sorgsna ögon.
”Dom vill inte ha mig längre. Mina egna föräldrar kastar ut mig ur huset för att de såg oss tillsammans igår. Bara för att de anser att jag inte är normal.” säger Kyle och tårarna rinner ner för hans kinder. Brandon lägger sina armar om honom i en tröstande kram.
”Kom och bo hos mig då, åt helvete med dina föräldrar.” säger Brandon och Kyle nickar som svar. En suck av lättnad hörs från honom och han torkar sina tårar. Smärtan är inte borta men nu har han någonstans att bo. Brandon släppet Kyle.
”Jag ska gå ut och röka, följer du med?” frågar Kyle och Brandon gör en äcklad grimas. Han hade aldrig tyckt om rökning och röken brukade göra honom dåsig. Han skakade på huvudet och vinkade åt Kyle som var på väg mot dörren. Brandon såg efter honom ett tag innan paniken grep tag i honom. Minnet av att mobbarna gått ut genom samma dörr fick honom att röra sig framåt. Han skulle inte kunna vinna över dem men han skulle i alla fall kunna ta några smällar i Kyles ställe. Brandon öppnade dörren och blev bländad av solen. När han fick tillbaka synen såg han hur Kyle backade mot vägen med en skrämd blick pendlande mellan Edward, Otto och Jocke. Rusningstrafiken var igång och Brandon visste redan nu vad som skulle hända. ”Måtte han bara stanna.” tänker Brandon och såg på Kyle. Kyle vände sig och tog några springande steg innan den röda bilden körde på honom och tvingade ner honom på marken.
”Kyle!” skrek Brandon så att rösten sprack. Mobbarna hade stannat upp med ett förvånat uttryck. Brandon sprang så fort han kunde mot olycksplatsen och tårarna hade börjat rinna. Han satte sig på knä intill den skadade pojken.
”Kyle.” viskade han eftersom rösten inte tillät mer. Kyles blick fladdrade och han utgav ett stön av smärta. Kyle hörde inte vad Brandons förtvivlade röst sa. Minnena av deras tid for förbi hans ögon. När Brandon uttryckt sin kärlek för honom, sagt de tre små orden med så stor mening. Då det legat uppe en hel natt och bara viskat hur mycket de betydde för varandra.

”Jag älskar dig som den kärlek man ser i sliskiga kärleksfilmer, och sedan lite till.” viskade Brandon med hes röst och Kyle fnittrade till.
”Jag älskar dig mer än livets alla glada stunder samlat.”
Sen blev det svart.

Det var äckligt ljust på sjukhuset. Brandon kände sig illamående där han satt i en mintgrön stol och väntade på besked. En sjuksköterska kom fram till honom med ett ledset uttryck och han visste,
”Brandon?” frågar sjuksköterskan och Brandon nickar. ”Jag måste tyvärr meddela att Kyle inte klarat sig igenom operationen. Hans skador var för stora för att åtgärda.”
Brandon märkte inte att hans tårar börjat rinna när han sprang ut från sjukhuset utan att veta sin destination. Han sprang till bron där Kyle och han träffats första gången.

”Lova att du aldrig lämnar mig.” bad Kyle.
”Inte ens när om du dör.” lovade Brandon.

Han ställde sig på kanten och såg ner mot de vassa stenarna som stack upp ur vattnets yta. Han drog ett djupt andetag och tog ett kliv.

”Jag älskar dig Kyle.” tänkte han och fick sin kropp punkterad av stenarna

Kärlek är inte mellan två kön. Kärlek är mellan två individer.

Detta är en novell som jag skrivit på svenska lektionerna i skolan... Ett skolarbete alltså. Än så länge namnlös...
Vi skulle följe ett så kallat novell-recept och jag vet inte hur jag lyckats med den saken. I allafall så skulle det finnas ett budskap och mitt är något i stil med "Man ska accepteras oavsett läggning."

Deryas bögsex-novell ~kanske oneshot~

2009-09-09T09:08:00.000-07:00

När klockan ringer in på den kristna pojkskolan i utkanten av staden, vid kyrkans södra hörn, då betyder det att ett antal elever ska samlas i sina klassrum och vänta på att höra sitt namn bli uppropat. Det var ingen skillnad denna morgon, pojkar strömmade in i den röda skolan av något träslag. Eleverna delades in i nio klassrum, tre för varje årskurs. I ett av klassrummen satt en kille med sitt korta stylade hår med en färg orange som en apelsin. Hans gröngråa ögon var fästa på klockan som en fästing på en hund. Hans penna hade han inte lyft på den kvart av matematiklektionen som gått. Om någon skulle se på hans ansiktsuttryck skulle dom veta att han längtade tills lektionen var över, något skulle hända då, något förbjudet. I ett annat klassrum satt en kille med chokladbrunt, mellanlångt hår som var hopsatt i en hästsvans. Hans glasögon satt prydligt där dom skulle och hans hand arbetade flitigt med blyertspennan. Skulle någon titta riktigt noga, då skulle man se att hans ögon blågröna ögon skulle man se hur dom glödde. Och det var inte kemin som han satt och jobbade med, nej det var av någon annan slags kemi. Den tickande klockan, som skulle kunna driva vem som helst till vansinne tickade sakta mot slutet av timmen. Den orangehåriga pojken studerade ingående texten på den svarta tavlan bakom lärarinnans knotiga rygg. ”Gud ser dig” stod det med snirkliga bokstäver i vit krita. Lät mer som ett hot än en uppmaning att inte råka i trubbel. Han hade dessutom aldrig trott på gud, utan hade tvingats börja på denna skola eftersom hans föräldrar var väldigt troende. Själv så tyckte han det var löjligt. Gud skapade mannen och kvinnan för att föda barn tillsammans. Varför det då fanns homosexualitet var oklart. Denna skola hade valt att förneka det faktum att killar kunna gilla killar och tjejer, tjejer. Och därför gjort det till en skola för enbart killar, så ingen skulle ha ett förhållande i skolan. Men det var just dom här två killarna, som upptäckt en helt ny värld, en värld full av heta kyssar, bara överkroppar och hemliga möten i den nedlagda delen av skolan. Just dom här två killarna hade bevisat sig mot skolan, men aldrig öppet. Det skulle straffa sig hårt att bli upptäckta. Klockan ringde ut och den nyss tomma korridoren som skiljde alla klassrum åt var nu full. Pojkarna kunde smita iväg utan större problem och påbörja ett av sina vanliga möten. Den brunhåriga pojken stod vid fönstret och tittade ut medans ett par armar smyger sig omkring hans smala midja. Han vänder sig om med ett snett leende.

”Hej Emil” viskar den brunhåriga pojken hest och trycker sig nära den orangehåriga pojken.

”Hej John” viskar Emil tillbaka. Deras läppar möts i en passionerad kyss och Emils händer flätas in i Johns hår. Kyssarna fortsätter och John trycker upp Emil mot väggen. Deras kroppar pressar hårt mot varandras, och vad John märker så är inte det de enda hårda. Han kysser Emils hals, försiktigt, ser till att inte suga, får inte finnas några bevis. Han drar av sin och Emils tröja och dom hamnar på golvet… likaså tröjorna. Vilda kyssar och kåtare pojkar än vad du skådat. John hand söker sig ner till Emils byxor och han knäpper vant upp dom. Han sprider kyssar över Emils mage med svagt synliga magrutor och stannar alldeles för nära kanten på tyget som täcker Emils privata delar. John placerar kyssar och Emil ryser mer och mer för varje kyss. Tyget försvinner och hamnar någonstans i rummet och Emil ligger nu helt blottad för John, som många gånger förut. John smackar förtjust innan han sätter igång med att göra Emil nöjd. Små stön lämnar Emils mun när Johns egen omsluter honom.

”Jag…älskar…dig” Säger Emil så stadigt han kan och försöker att inte stöna för högt. John slutar med din aktivitet och får snabbt av sig sina byxor. Han befaller Emil snabbt att ställa sig på knä och Emil säger inte nej. John tränger snabbt in i honom och Emil kvider till. John jämna tempo blir snart för mycket för Emil och ett högt stön undkommer han. En sekund senare drar sig John ur och Emil ger han en hjälpande hand, eller mun, tills han kommer. 2

Deras tunga, snabba andetag i jämn takt med varann.

”Samma tid imorgon?” säger John när Emil är på väg att hämta sina kläder.

”Såklart” svarar Emil, och som alltid är det ett löfte. Men en sak är annorlunda med den här gången; Han hade sagt att han älskade honom. Visst det hade kunnat betyda att han uppskattade deras sexakt, men ändå, för honom så var det mer. Han klädde snabbt på sig och vände sig mot den nu också färdigklädde John. John böjde sig mot Emils öra.

”Jag älskar dig också.” viskade han och drog sig sakta bakåt.

”Gud ser oss vet du väl. Uttryck inte din kärlek för en annan kille.” sa Emil skämtsamt och skakade på huvudet.

”Jag visste inte att gud gillade riktig bögporr sötaste Emil” sa John och la armarna om honom.

Han kysste Emil, men denna gång inte intensivt, utan mjukt och kärleksfyllt.

Ja detta kanske inte var en dag som alla andra, gud kanske såg dom, det gjorde i alla fall någon annan

Derya made me do it

I won't let go ~oneshot~ Kille/kille

2009-09-07T07:48:00.000-07:00

”Jag klarar det fan inte längre Liam!” säger Noel förtvivlat.

You come to me with scars on your wrist
You tell me this will be the last night feeling like this

Tårar rinner ner för hans kinder och han vänder sig om, som för att dölja det.

I just came to say goodbye
I didn't want you to see me cry, I'm fine

“Allt kommer att bli bra” säger jag i ett försök att trösta, få han att glömma sina tankar.

But I know it's a lie

“Försvinn inte för mig, jag vet att det inte är vad du behöver höra men…” säger jag och känner tårarna börja rinna ner för mina kinder.

”Du vaddå?” nästan skriker Noel mot mig och vänder sig mot mig igen. Jag tar ett djupt andetag,
”Jag älskar dig… Okej? Och inte bara som en vän. Du har alltid fått mitt hjärta att rusa. Jag skulle inte klara mig utan dig.” Säger jag snabbt och kniper ihop ögonen för att slippa se Noels reaktion. Jag öppnar ögonen när han varit tyst alldeles för länge, bara för att se att han gråter ännu mer.
”Snälla sluta gråt, jag vet att jag inte borde sagt det och…” hinner jag säga innan jag blir avbruten av att Noels armar hamnat runt mig och hans ansikte mot min axel.
”Jag älskar dig så jävla mycket att jag går sönder en liten bit varje dag.” säger han tyst, men jag hör.
”Du ska inte gå sönder, du ska inte försvinna, snälla stanna.” säger jag och stänger ögonen när tårarna blir för mycket.
”Lova mig att du aldrig lämnar mig.” Ber han och hans grepp om mig blir hårdare.

This is the last night you'll spend alone
Look me in the eyes so I know you know

“Försvinn inte, då lovar jag.” ber jag tillbaka.

I'm everywhere you want me to be
The last night you'll spend alone
I'll wrap you in my arms and I won't let go
I'm everything you need me to be

“Du behöver aldrig mer gå hem för jag vet.” mumlar jag med ansiktet i Noels mörka hår.

Your parents say everything is your fault
But they don't know you like I know you
They don't know you at all

“Hur tänkte jag att jag skulle kunna sluta leva, när det jag lever för är dig, dit leende som är värt mer än guld och diamanter, din röst som är himmelen själv och dina ögon, dina sorgliga ögon som bär på så mycket att jag inte förstår hur du orkar. Att jag tänkte överge dig, det är fan inte ens tänkbart.” viskar han. ”Och när jag sa till mina föräldrar, att jag var kär, så jävla kär, eller när jag sa, ja när jag sa att jag inte orkade leva längre.” Hans tårar blöter ner min tröja men jag bryr mig inte. Jag har en ängel i min famn.

I'm so sick of when they say
It's just a phase, you'll be o.k. you're fine
But I know it's a lie

“Tror du allt kommer bli bra?” frågar Noel mig samtidigt som hans grepp om mig blir lösare och hans ansikte försvinner från min axel för att hans ögon ska se in i mina.
”Nej” säger jag besviket åt min ängel. ”Men det kan bli bättre, för jag ska skydda dig.”

This is the last night you'll spend alone
Look me in the eyes so I know you know
I'm everywhere you want me to be
The last night you'll spend alone

Jag håller han hårt i mina armar.
”Jag vill inte släppa dig.”

I'll wrap you in my arms and I won't let go
I'm everything you need me to be
The last night away from me

“Det är värst på natten, då ropar dom. Demonerna, dom ropar, dom ropar och vill dra mig till dom, dom hotar med att ta dig ifrån mig. Min ända tröst, har alltid varit rakbladet, i översta lådan, under böckerna.”

The night is so long when everything's wrong

“Du ska aldrig mer behöva söka tröst i rakbladen. Jag ska finnas här, föralltid, tills du ber mig att försvinna.”

If you give me your hand
I will help you hold on
Tonight, tonight

“Jag kommer aldrig be dig gå Liam, du är mitt allt, du är det jag lever för.” säger Noel förskräckt
”Noel, du är en ängel, allt ont, det är fel, jag vet inte varför just du drabbades, du borde få leva lyckligt.” säger jag med tårar i ögonen.
”Med dig, då är jag lycklig, men varje stund utan dig, då är jag så nära gränsen till att falla, Liam, jag faller utan dig.” viskar han.
”Jag ska hålla i dig, och om du faller, då ska jag dra dig upp igen.” Säger jag så stadigt jag kan

This is the last night you'll spend alone
Look me in the eyes so I know you know
I'm everywhere you want me to be
The last night you'll spend alone
I'll wrap you in my arms and I won't let go
I'm everything you need me to be

“Så snälla stanna här med mig Noel.” säger jag i ett hackigt andetag.
”Jag ska försöka.” Säger han med svag röst.

I won't let you say goodbye
And I'll be your reason why
The last night away from me
Away from me

“Jag är din Noel” viskar jag
”Jag är din Liam, din och ingen annans.” viskar han tillbaka
Hans mjuka läppar nuddar mina i en öm kyss.
Din föralltid

Jag här med tjocka texten och en sak att säga! Den kursiva texten är- om man sätter ihop all- låten The last night- Skillet. Inspirationen till denna var hur jag tolkade låten, fast med lite eget innehåll. För er som verkligen inte förstod vad den handlade om:

Noel kommer till sin vän Liam och berättar att han inte klarar att leva längre, att det är så jobbigt.
Att han kom för att säga hej då.
På något sätt lyckas Liam övertala honom att fortsätta leva, med honom. Pojkarna har under en längre tid haft känslor för varandra.
I ren panik hade Liam sagt det, för att inte haft det osagt, och det räddade väl i stort sett Noels liv
Bla bla
Resten får man väl tänka själv

-
Ja iallafall, tycker ni ska ta en titt på låten och just därför är jag så snäll att jag lägger in den här!

Porslinsdocka och Trasdocka hand i hand ~oneshot~

2009-09-07T07:44:00.000-07:00

- När jag dör då ska jag kremeras. Men jag ska inte ha en urna, nej jag ska ha min aska i en porslinsdocka, sa hon och stirrade upp på den stjärnbeströdda himmelen. Hennes ögon tindrade och månens sken lyste upp hennes bleka ansikte. Som marmor skulle vissa beskriva det, men hon är mycket ömtåligare, med hud som av porslin. Hennes smaragdgröna ögon med den där svaga skiftningen av korallgrönt täcktes av det mörkbruna, nästan svarta, håret som blåste med vinden. Hennes grepp om sina knän lossnade och en hand for upp till ansiktet och fångade håret för att sätta det bakom örat. Till hennes bleka hud lyste de röda ärren starkt och mina ögon kunde inte låta bli att bli grumliga av tårar. Hon sänkte armen igen och slog armarna runt knäna igen där hon satt med knäna under hakan och ett leende som prydde hennes svagt rosa läppar. Ett rökmoln bildades från dem perfekta läpparna och jag började undra om hon inte fryser där hon satt i en lång ärmlös klänning. Dem gröna ögonen släppte himmelen med blicken och fick kontakt med mina ögon. Smärtan i blicken var obeskrivlig. Jag vågade inte hålla kvar blicken i min bästa väns ögon av rädsla för tårarna som ville tränga fram. När jag vågade se upp igen såg de sorgsna ögonen på mig igen och en tår föll ner för min kind. En blek, spinkig hand med långa fingrar nuddade min kind och en kyla spred sig i min kropp. Hon torkade bort mina tårar och log mot mig. Blundade och lät armen falla ner i sitt knä eftersom hon nu satt vänd mot mig på knä med rak rygg. Händerna låg tryggt i hennes famn och jag strök ett pekfinger över hennes underarm. Hon sänkte huvudet och ögonen var fortfarande stängda, men min egen sorg hade tagit över.
- Du gör det för mig va? Sa hon efter den tystnaden. Jag lät tårarna falla ner på hennes arm och strök igen. Jag kände hur jag darrade av rädsla.
- Gör det inte, jag ber dig. Mina ord var bara som viskningar men hon uppfattade dem och suckade lätt. Jag öppnade ögonen och såg de gröna ögonen. Hon reste sig upp och sträckte ut sin smala arm mot mig. Jag tog lätt i handen, som om den skulle gå sönder vi beröring och klev upp på fötterna. Hon kollade ner i oändligheten, eller egentligen bara tåg spåret, som var under bron vi befann oss på. Hon klev upp på stenkanten.
- Gör det inte. Mina ord var fortfarande inte mer än en viskning och hon ställde sig närmare kanten.
- Gör det inte! Orden var nu i fullt vanlig nivå, men hon tog ändå bara ett djupt andetag.
- Du tar hand om det va? Min sista önskning? Sa hon med ögonen stängda.
- Sprickor kan lagas… sa jag som om min röst höll på att försvinna. Jag hörde en lätt snyftning och hon vände sig mot mitt håll. Dem gröna ögonen fällde tårar.
- Men om bitar saknas, så blir dockan aldrig hel, sa hon och hennes läppar började darra. Ett tåg hördes långt borta och jag torkade en tår, som om jag inte trodde på fler tårar. Hon hade planerat allt. Om slaget mot marken inte skulle ta död på henne, så skulle tåget det. Tågets ljud gjorde mig illamående men jag såg upp mot stjärnan som vi kallade vår.
- Varje gång du ser den, så kom ihåg att kämpa, lev för mig. Sa hon frånvarande och med blicken fäst i himmelen. Hon andades ut ett moln av rök och tårarna rann ner för hennes kind. Men hon log, hon visste att hon inte skulle behöva vänta mycket längre.
- Kommer du ihåg när vi var små? Då vi sa att stjärnan var vår? För att inget kunde vinna över vår vänskap, inte ens döden? Sa hon med osäker röst. Jag märkte att mina läppar formade ett leende och undrade hur hon gjorde. Mitt i sorgen, hur kunde jag le?
- Vi brukade se på himmelen och önska oss bort.

Stjärnklar himmel lyser upp
Vad vi glömt och det vi gjort
Kan du ta oss dit upp?
Blinkar tyst och ler så fint
Vår stjärnas stjärnglans band
Binder ihop oss med varann

Hon tog det sista steget och föll samtidigt som vi båda sa den sista meningen.
- Porslinsdocka och trasdocka hand i hand.
Jag kastade mig ner på huk i rädsla av synen, knep ihop ögonen och bara väntade. Jag väntade mig ett ljud av porslin som spricker, för det är så jag alltid sett henne. Men det som hördes var en hård duns av fåtal ben som knäcktes och en kropp som slog emot. Kort därefter kom tåget och bland allt buller från tåget hördes det hemska ljudet av ben som knäcktes i en väldig fart. Borta. Jag kände hur världen försvann och mörkrets kalla händer omslöt mig. Jag vaknade på ett sjukhus och där fick jag förklaradt att flickan var död.

Två veckor senare kremerades min vän och hennes sista önskning vart uppfylld. Där står nu en porslinsdocka, med mörkbrunt hår, smaragd gröna ögon, med det där lilla korallgröna och med svagt rosa läppar. Med den aska som en gång varit kroppen av min vän, med ett hjärta av guld. Jag fingrar lite på guldhjärtat som hänger i en gyllene kedja runt min hals. Aldrig ska jag glömma bort ditt hjärta. Jag ser mot stjärnorna och lever vidare, för hon siktade mot stjärnorna och tog ett kliv. Stjärnan lyser för oss. Porslinsdocka och trasdocka hand i hand.

Ja här kommer den irriterande tjocka texten! Vill gärna höra vad ni tycker så släng en kommentar! Som ni kanske förstått så är lyckliga slut verkligen inte min grej, det är väldigt svårt ska ni veta. Men jag lovar att det kommer ^^

Mizeko, änglalika isprinsessa ~oneshot~ tjej/tjej

2009-09-07T07:36:00.000-07:00

Tunga andetag kom ut från hennes lagom fylliga, ljusa läppar. Ögonen var som två kristall klara safirer. Hennes hår var ljusblått och hennes korta hår därbak var tuperat. Där fram var håret långt. Dubbelt så långt som där bak vilket gjorde att det gick till axlarna. Hennes lugg var en nyans mörkare än resten av håret, men med en vit, bred slinga. Hon skakade till med huvudet så håret flög omkring lite. Hennes ögon tindrade som is. Hennes kläder satt perfekt på henne och även dom gick i ljusa och blå nyanser. Hon hade en ljusblå blus med en vit korsett över. Under det fann man en knälång tyllkjol. Den var en aning mörkare blå än blusen. Hon är vacker som en isprinsessa och ömtålig som en isbit. Det var just därför som hon satt där, i mörkret, inne i skolan. Medans alla andra var ute och njöt i solen. Is smälter. Hennes andetag blev tyngre och jag gick sakta fram till henne. vackra isprinsessa. Hennes intensiva, safirfärgade ögon vilade i min gråa blick. Sån var jag; grå skala. Gråa ögon, svart hår, vit tröja med grått tryck, svart slips, gråa byxor, svarta skor. Min vän... Jag älskar dig. Jag sträckte en hand mot henne där hon satt på golvet som en ängel. Hennes iskalla hand lyftes från ett hårt grepp i tyllkjolen och landade fjäderlätt i min hand. Hennes naglar var långa och ljusblåa. Mina svarta gav kontrast till hennes. Jag tog ett stadigare grepp och drog upp henne på fötter. Jag kramade om henne, lagom hårt. Hon la sina små armar om min rygg och jag kämpade emot tårar. Hennes tunga andetag gick över till lugna andetag och hon kramade mig hårdare. Hon gick sen ifrån mig en bit men höll mig i min hand. Jag såg in i hennes sorgsna ögon.
"Har du fått veta något, Mizuki?"
Hon nickar. Jag reagerar fel och råkar trycka till hennes händer som ligger i mina. Hon drar snabbt undan dom och håller ett hårt grepp i tyllkjolens översta lager. Hon säger inte ett ord, men tystnaden talar om det lika väl. Jag känner tårarna rinna och skakar på huvudet.
"Jag vill inte lämna dig." Viskar hon nästan ohörbart. Jag bryr mig inte om alla regler utan kramar henne bestämt och gråtande viskar jag i hennes öra. "Jag kommer med dig... Jag älskar dig, du betyder allt för mig. Jag vill inte vara din vän, jag vill mer. Jag älskar dig. Jag kan inte leva utan dig." Hennes armar sluter sig om min rygg och hennes andetag lugnar mig.
"Jag älskar dig också, Erika. Men du får inte dö. Lev kvar i mitt ställe” hon tryckte sig nära mig och kysste mig.
”Hur länge är det kvar?” frågade jag med en klump i halsen. Hon kollade på mig med sorgsna ögon.
”Inte alls lång tid.” Sa hon. Hon var så sårbar. Min ängel. Hon var sjuk, dödligt sjuk. Hon kunde inte gå ut i solen för det bränner som tusen brinnande spikar. Hon kan inte gråta, aldrig har en tår runnit. Hon kommer att sluta andas, om ingen tid alls. Varför gör ni så här mot mig? Jag kollade på Mizuki som höll på att falla ihop i min famn.
”Lämna inte än! Snälla du! Min ängel, stanna kvar! Jag har ingen annan!” grät jag och satte mig ner med Mizukis huvud i min famn. Dom orden uppenbarade något ingen sett förut, Mizukis tårar. Dom var inte vanliga i mina ögon. Dom glänste och hela det mörka rummet tycktes bli ljust och Mizuki öppnade munnen något.
”Jag kommer aldrig att glömma dig…” sa hon och slöt sen ögonen och munnen. Hennes kropp kändes kallare än vanligt. Jag ville inte tro att det hänt. Att den person jag älskade mest i världen just dött i mina armar. Jag kollade på den Mizukis ansikte. Tårarna hade stannat. Jag tog min hand och torkade bort en. Den var iskall. Jag böjde mig ner och kysste henne lätt. Det fanns inget att göra nu. Hon var död. Inte ett enda andetag. Jag strök igenom hennes hår.
Jag log. Hon såg så fridfull ut. Det vill jag också vara. Doktorerna hade inte vetat vad felet var. Allt dom vetat var att det var dödligt och att hon inte hade mycket tid kvar. En ambulans var på väg till skolan. Dom bar iväg henne men jag visste att det var försent. Att ha henne här vore underbart. Att få vara med min älskade isprinsessa Mizuki. Min japanska isprinsessa som dog i mina armar… Jag älskar dig fortfarande

Att jag skriver med fet text här, betyder att det är slut och jag har något att säga.
Denna gång är det bara att jag vill höra vad ni tycker och hoppas ni inte är homofober.

What is it? A cow? A mermaid? No it's my Blog!

2009-09-07T07:28:00.000-07:00

Okej nu har jag fixat så mycket jag orkar med en blogg där jag ska lägga ut Noveller, Berättelser, kanske dikter och lite blogginlägg.
Jag skapade denna blogg för att kunna publicera mina noveller bland annat, så att alla mina vänner kan se dom.
Jag vet att man inte skriver Dom utan dem och de men jag har fastnat för att skriva dom så det får ni stå ut med ^^.
Blogginlägg kommer skrivas i teckensnittet Courier och det andra i något annat, bara för att man ska se lite skillnad.